Viva la Martian

Idag har jag försökt sätta upp min stora tunga hylla, men redan innan jag börjat skruva fick jag en vision om hur hela väggen faller sönder.
Och sen när jag börjar skruva så upptäcker jag att när jag skruvat i skruven så kan jag dra ut den igen FÖR HAND!
Nej nej nej, det kändes inte riktigt bra. (Kanske jag borde använda plugg eller nåt? Jaja, jag ska prata med kvartersvärden imorgon.)
Så jag bestämde mig för att för tillfället lägga ner projekt hylla och fortsätta med projekt brylepudding!

En mycket bra idé!
Första gången jag gör en sådan, men det gick bara bra, förutom att jag hade den inne i ugnen i minst en timme för att den aldrig stelnade!
Den bara guppade omkring i sin form när jag petade på den.
Sen kom jag på att puddingar brukar guppa omkring, så jag tog ut den ur ugnen och ställde den på balkongen för avkylning, och sen när jag tog in den så var den alldeles perfekt! mumsmums, vad god den är!

Men en sak undrar jag över: det var massa vätska i formen när den var klar, jag kom på att det kan vara det karmellerade (eller hur det nu stavas) sockret som smält?


Och när jag ändå var igång och bakade så gjorde jag maränger av äggen som blev över.
Jag lyckades riktigt bra med smeten!
Sen kom jag på: Jag gör den blå!
Så jag gjorde den blå och det blev riktigt, riktigt bra faktiskt!
Men sen kom jag på: Jag gör chokladsås och blandar i!!
Och då blev den inte riktigt lika bra, nä.

Fast när jag gräddade dom i ugnen så reste de sig ett tag till minst tre gånger storleken!
Men jag fick panik för jag hade brylepuddingen inne samtidigt och den behövde komma ut ur ugnen och in igen, och sen behövde den vara längst upp och då kastade jag ut marängerna (för jag prioriterade brylepuddingen liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite mer) som genast surnade till och blev platta.

Dom blev goda ändå och läskiga.
Slemgröna, bruna och slemmiga, om man blundar är det som att äta ett litet moln.
På köpet så fick jag använda muffinsformarna jag fick av Sofie också, för första gången!

Tänk om jag skulle ha låtit dom stå inne i ugnen så länge som de borde ha gjort, då skulle det sanneligen ha blivit perfektion!

Ja, det var berättelsen om min spännande dag i köket, kanske orkar jag släpa mig till affären snart och undersöka om jag kan få igång min sunkiga gamla kamera, då, ja då kanske jag till och med tar ett kort på dom som jag kan lägga upp här på bloggen! De ni!