Viva la Martian

Hur mår du?
Jag mår bara bra!
Jag sitter här med min nyfyllda godisskål, mitt vattenglas, mitt oboy-glas, mina tekoppar (jag hade visst redan en från middagen) mina rostade bröd med oboy pulver på och (såklart) mina middagsrester.
Jag kom nyss in efter att ha varit och postat mitt barnboktävlingsbidrag (hela 12 timmar innan senast inlämnat!), äntligen blev det klart!
Efter att ha jobbat dag och natt så är jag äntligen färdig!
Det känns lite som att ha kommit hem från jobbet.

Men såklart så skulle jag ju ha kunnat göra det minst en miljon gånger bättre! tex: varför! Åh, varför!? ritade jag konturerna på det första uppslaget med en penna jag inte kollat om den var vattenfast?
För såklart var den ju inte det!
Så det uppslaget blev alldeles suddigt och grått och kladdigt!
Nog för att de andra också blev det... Men inte alls i samma utsträckning!


Men nu sitter jag här och njuter av att inte ha någon tidspress och har lagt allt skapande på hyllan för ikväll (bokstavligt talat), det var längesen det fick plats så här mycket mat på mitt skrivbord!
Mina händer luktar förresten lite disktrasa, jag kanske borde gå och tvätta dom?
Nae... äsch det orkar jag inte.
Jag har redan massor med idéer för nya bilder, men det får bli imorgon, nu är jag ledig.

Imorgon så ska jag också kanske bygga en pensel/pennhållare, jag har nämligen kommit på att det är irriterande när penslen eller pennan plötsligt försvinner och man måste rota igenom alla pappershögar i en kvart innan man hittar åt den + att vi har en massa tomma toapappersrullar som ligger och skräpar, så varför inte göra något nyttigt av dom?
Jag ska också laga en massa kidneyböne- och kikärtsmat eftersom de ligger och blir dåliga.
Och jag tror att jag måste gå och köpa mjölk...
Ja, det blir full rulle!

Nu ska jag gå och tvätta händerna.

Idag hittade jag en liten fågel, den satt bakom en snöklump precis bredvid hundlatrin tunnan.
Liten och dunig var den som en liten boll (jag vet vilken sort det var, men jag minns inte vad den heter, jag är nog sämre på fågelarter än vad jag är på bowling tror jag, det var iallafall en sån där gul/grön sort, den är väldigt vanlig).
Sasha stod snällt vid kanten av trottoaren och spejade efter annat.
Jag tittade på den ett tag innan den rörde lite på sig och jag förstod var det var.
Då hukade jag mig ner och tittade på den en stund till.
"Nämen värför sitter du här lilla fågel? Är du skadad?" satt jag och pratade med fågeln medans jag funderade på vad jag skulle göra.
Fågeln tittade skrämt på mig och verkade inte så lugnad.
Tillslut så beslutade jag att:

1. Fågeln kan inte sitta vid hundlatrin tunnan, av den enkla anledningen att dit kommer hundägare (som jag själv) med hundar och de hundarna kanske springer fram till fågeln innan ägaren ser den och hinner reagera, och det skulle definitivt inte vara bra för fågeln!

2. Jag är tyvärr inte heller bra för fågeln.

Så för att minimera min kontakt med fågeln och för att se hur skadad den verkligen var så började jag att peta lite försiktigt på den, fågeln tycker inte om det och stirrar vilt på mig, men rör sig inte.
Jag blir då rädd och börjar tänka tankar som "ska jag slå ihjäl den? Men hjälp jag kan inte slå ihjäl den! Finns det inte någon annan som kan göra det? Det finns ingen annan här? Vad ska jag göra? Ska jag ta med den hem? Vad skulle Alexandra säga? Vars ska jag ha den? Jag kan inte ta hand om en vild fågel! Den kommer definitivt dö om jag tar hem den!"

Men i min panik försöker jag ta (vilket säkert var väldigt dumt) upp fågeln, vilket resulterar i att den biter lite i min vante och flaxar/sprattlar iväg cirka en meter (och Sasha får då syn på den och kommer fram för att nosa men stannar och låter den vara när jag skriker "stopp!" och morrar lite) men jag hinner dra slutsatsen att det är då inget fel på varken fågelns ben eller näbb.

"Ja, men det var ju bra, den kan ju röra sig iallafall" tänker jag och tittar sedan på fågeln, som nu ligger med huvudet bakåt lutat och andas tungt.
"Dog du nu!?" säger jag högt och antar att jag skrämt ihjäl den.
Men jag kan ändå inte riktigt lämna den än, den ligger trots allt fullt synlig nu och verkar inte vara på humör att röra sig längre och jag kan ju inte låta den ligga och dö där.

Så jag tar den om ryggen och lyfter upp den för att gömma den bakom en snöhög som ligger alldeles intill, men innan jag hunnit lägga ner fågeln så sprattlar den till, kommer loss och flaxar iväg och landar på snöhögen.
Det var inte en så särskilt vacker flygtur men det var iallafall en och en halv meter lång och jag är nöjd (nästan) för fågeln är lite gömd nu iallafall.

Så jag går därifrån men kan ändå inte sluta tänka på den stackars lilla fågeln...
Som tur är skiter Sasha en gång till och jag blir tvungen att gå tillbaka till latrintunnan.
Men när jag kommer dit (nån minut efter att jag gått därfrån) så är fågeln borta och jag kan inte se den någonstans.

Kanske har den krälat iväg och lagt sig för att dö någonstans, kanske på grund av en hjärtattack på grund av chocken, kanske sprang det förbi ett barn som råkade få se den och tog den, kanske en hund, kanske kom en krokodil och åt upp den eller min personliga favorit: den flaxade iväg och satt i ett träd och tog igen sig.
Men den kommer aldrig att glömma den snälla flickan som försökte hjälpa den och en dag så kommer den att komma tillbaka med alla sina små fågelvänner och råttvänner och vi kommer att sitta och sjunga tillsammans medans jag gör hussysslorna och dom kommer att hämta nyckeln till tornet och jag kommer att få prova skon och gifta mig med prinsen.

Ja, en sån saga.

Som jag kanske har nämnt förut så håller jag på med en barnbok, och huvudkaraktären är en liten flicka med rött hår, vitt nattlinne och gröna strumpor.
Just nu kallar jag henne för "flickan", men jag vet inte om jag kanske skulle ha haft ett bättre namn?

Som sagt, förslag är ytters välkomna!

Här har ni en ny bild, den är ganska nygjord iallafall.
Som de flesta vet så älskar jag stora klänningar, gärna i lite gammaldagsstil, så sådana här motiv är ju inte så värst ovanliga när det kommer till mina teckningar.
Precis som "you're smokin'" så är den här gjord med akvarell och akryl på vanligt A4 ritpapper.


Ja, vad vill ni veta mer?
Den är till salu förstås precis som mina andra målningar och teckningar.

Jag har tyvärr inte kommit på någon bra titel till bilden, när jag jobbade på den så tänkte jag att den skulle heta något i stil med "and the reason is...?" eller "I know there is a reason" eller "what was the reason now again?" eller "there is a reason, isn't there?"
Haha, jag kom att tänka i dom banorna när jag gjorde midjan och tänkte på historierna jag fick höra om kvinnoideal under coda arbetet (då vi höll på med klänningar som skulle se ut som om de kom från 1880 talet..).
Tex att de åt binnekemaskar och dog av för hårt snörda korsetter och att man var som vackrast när mannen nådde runt ens midja med händerna!
Ja, jag satt och funderade på hur de kunde tycka att det var värt det, men om man tänker efter är det kanske inte så konstigt ändå, man var ju tvungen att vara "vacker" om man skulle vara attraktiv på äktenskapsmarknaden och få en bra make som kunde försörja en och då var det ju idealet man skulle sträva efter.
Sen så gick ju de flesta omkring så också.... jag menar om alla, varenda en, började att ha korsetter på sig dagligen, om all media började att kretsa runt det och om alla, precis alla, började betrakta en så smal midja som möjligt som något otroligt vackert och alla kvinnor gick omkring med getingmidjor och vars man än tittade så var det bara korsetter! korsetter! korsetter!
Skulle man inte börja överväga att köpa en då?

Och sen om man är uppvuxen och har levt så hela sitt liv så är det nog inte så konstigt ändå.
Jag har förstås redan en korsett men jag har aldrig lyckats använda den, jag är alltid för bekväm (eller inte tillräckligt självdestruktiv kanske är ett bättre ordval) när jag ska gå ut.
Det var nog mest av nyfikenhet som jag var tvungen att skaffa en... och jag måste erkänna att det där med korsetter det är fascinerande, och det är definitivt väldigt annorlunda.

Haha, ja snälla nån!
Jag kan då inte ens ha en bh på mig en hel dag, för hur i hela fridens namn ska jag klara att gå omkring i en sån hela dagarna!?
Vet ni hur obekväma dom är?
Ja, tacka vet jag nutiden säger jag bara.



Just ja, jag tyckte att de titlarna lät alldeles för klyschiga och dom behöver ju förklaring så, nä.

Jag är ju en hemsk människa, det går inte att förneka.

För dom som inte redan är övertygade så kan jag berätta att jag för ett tag sen stog och diskade och samtidigt så sjöng jag "i natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut... osv" ja ni vet nog vilken jag menar, men istället för "jag drömde det var fred på jord" så sjöng jag, "jag drömde det var krig på jord" och fnittrade muntert när jag upptäckte mitt misstag.
Sen nästa gång jag sjöng den (för jag sjöng den flera flera flera gånger efter varann såklart) fnittrade jag fortfarande till när jag kom till fred biten, men sen så fortsatte jag "och alla liv var slut".


Ja... vad ska man säga?

Förresten är det någon som har eller kan komma på ett bra namn på en barnboksfigur?

Känner ni pressen?

Helt plötsligt blev det massor att göra, sånt som jag måste göra, borde göra och vill göra och sen så är det det som jag hemskt hemskt gärna vill göra!
Och det kan inte vänta!

Äsch jag klarar det! Vill man så kan man!

Jag har förresten gjort nya teckningar som jag längtar efter att få visa upp, men jag hinner inte!!


Gah! Vars tog tiden vägen?




...och internet fungerar, är det inte underbart!

Inspirationen bara flödar!

Synd bara att jag kommer hinna glömma bort de flesta av bilderna som jag har i huvudet innan jag har tecknat ner dem..

Jag tror nästan att det kommer bli en till helg i skapandes tecken, hahah!
Åh jag är så tråkig, nördig liten en som bara sitter och ritar hela tiden, men ni skulle bara veta känslan när man har gjort en bild som man till största delen är nöjd med! (Man blir aldrig helt nöjd, inte jag iallafall, det är bara att inse...)
Eller när man håller på med bilden och man inser att det här, det kommer att bli bra!

Åh, underbart!

Synd bara att jag inte känner så för skoluppgifterna...

Jag skrev och klagade till ett företag för ett tag sen, eftersom jag hade fått en påminnelse på en faktura.
Men jag hade varken fått själva produkten eller den första frakturan!
Så jag skrev och klagade.

Och nu har jag fått ett mail där det stod att de beklagade det inträffade och har makulerat fakuran helt!

Underbart!
Och jag som trodde att jag skulle bli tvungen att gå och lägga mig sur när jag öppnade mailet, men inte då!

(Nej, jag är inte gravid, haha!)

Oj oj oj, jag förstår inte hur man kan bli så trött av att bara pyssla, rita och läsa sagor!

För dom som inte visste så har jag vikarerat några dagar den här veckan på en förskola och jag vet inte riktigt vad som har tagit åt mig, jag är verkligen helt slut när jag kommer hem!

Jag har teorier om att det är för att jag inte är van att jobba och för att jag utsätts för massor med nya bakterier och för alla nya intryck och för att man alltid måste vara på alerten hela tiden.
Men jag vet då att när jag satt och tittade på medans barnen ritade var jag tvungen att ta ett papper och rita lite själv för att inte somna.
Kanske kommer jag att bli dundersjuk nu i helgen och får rensa lite, vi får se.

Det är iallafall jätteroligt att jobba med barn!
Dom är så söta, visst har det både bra och dåliga sidor men man får ta det onda med det goda.

Tex: igår fick jag ett pappershjärta, idag villle en flicka ge en pärlplatta till mig (men det var så fin så jag vet inte riktigt om jag vill ha den, jag tänker bara hela tiden: "men tänk när hon tar fram den om tio år och ser hur duktig hon var! Så hon kan ju inte ge den till mig!") och jag fick också höra att jag har de finaste naglarna i hela världen!
Jajamensan! Ett tips förresten, måla naglarna i regnbågens alla färger, ett väldigt bra sätt att få barn på bra humör! (ett fint halsband fungerar också ganska bra..)

+ alla kramar man får.
Överskuggar allt det dåliga!

Jag gillar det!

Men sen så är det promenaden hem också....
Då jag fortfarande är kvar i barnens tankebanor och jag känner mig lite som ett barn själv när jag kommer snubblandes fram genom skogen, med mina för stora vantar, täckbyxor och fruktansvärt halkiga skor (som gör att jag vinglar omkring något alldeles fruktansvärt mycket och ibland måste sätta mig ner och glida nerför en backe eller kasta mig mot ett träd för att kunna ta mig nerför en annan backe eller sätta mig ner för att kunna klättra nerför en hög kant.. ja ni förstår principen va?) och visst går det bra så länge jag är inne i skogen där ingen kan se mig, men sen kommer jag ut på cykelbanan... och dom jag möter kollar faktiskt lite snett på mig när jag tar sats, springer och glider fram på mina glashala skor, men det är ju så mycket roligare är att gå!

Men bryr jag mig?
Nej.

Jag har faktiskt mycket hellre, varma, (men kanske inte så smickrande) täckbyxor på mig, än tunna strumpbyxor när det 15-20 minus ute (jag förstår verkligen inte riktigt hur vissa människor tänker, så viktigt är det faktiskt inte att se bra ut tycker jag)!

(Åh jag är så klok,
jag borde skriva en bok!
som ska heta: Varför vara fin,
om man måste lida pin?
det blev till ett litet rim,
kalakasimm!)

Förresten märker ni att jag redan är övertrött, det kändes som att klocken var minst elva när den egentligen bara var åtta, jag hade lungt kunnat gå och lägga mig då, så enligt mig borde klockan vara runt ett nu då...

Förresten tack för alla snälla kommentarer jag fick på det förra inlägget!
Jag blev så glad för varenda en!

Nu försvinner 229 bort mot horisonten, lite trist, jag flinar alltid lite åt hur dumt det var varje gång jag ser den ensliga toppen i statistiken.
Men det finns inte så mycket att göra åt... Haha! Oj vad optimistiska och glada mina inlägg är nu för tiden.

Men idag har det varit en bra dag, jag har nästan ingenting att klaga på, inte som jag kan komma på iallafall.

Jag har målat en väldigt fin teckning (heter det teckning om den är målad?) om jag får säga det själv!
Den blev lite plottrig kanske, man har inget som är självklart att fokusera på...
Men jag vill upplysa er om vinflaskan längst ner till höger och vinglaset just bredvid, speciellt folien på flaskan och vinet i glaset (och min snygga signatur förstås! Tehe!)
Och innan ni börjar klaga på perspektivet (speciellt på grejerna på bordet) så vill jag bara säga:

Hur vet ni att det inte vara en sne askkopp som svävar? eller ett ovalt glas?
Nä.. just det!

Just ja, sen så var det ju akryl och akvarell och tusch penna (?) på tjockt A4.

Inatt drömde jag att jag var i Lycksele och huset såg ut precis som vanligt men det var två balkonger på framsidan (en på under våningen och en på övervåningen) istället för en och hade inte det vanliga träräcket utan det var något snirkligt och taggit, ungefär som taggtråd men halvcirklar.

Ja, iallafall så hade jag i drömmen varit på skolan eller nåt liknande och hade just kommit in på gården när jag tittar upp på balkongen så ser jag att Sasha sitter spetsad på räcket på den undre balkongen.
Som jag fattade det så hade någon glömt stänga dörren till den övre balkongen och Sasha hade gått ut på den och tagit sig upp på räcket och ramlat ner och blivit spetsad på den nedre balkongen.

Så jag rusar så klart upp för att ta lös henne, när jag kommer upp så ser det ut som att hon är spetsad rakt igenom men hon lever fortfarande, så jag undersöker närmare och försöker komma på hur jag ska kunna ta lös henne utan att göra det värre.
Men då ser jag att hon inte alls är spetsad rakt igenom utan "bara" genom huden, så jag tar lös henne och tar upp henne till lägenheten där jag försöker ringa efter hjälp, men ingen svarar, och jag bara gråter och gråter och ingen svarar.

Det är verkligen kaka på kaka, ilska, smärta, saknad, sorg.
Tack tack det är bra nu, jag behöver inte fler anledningar till att gråta.

Inatt drömde jag att jag sprang som vinden, jag nästan flög fram!
Jag minns att jag tänkte just när jag hade börjat att springa "men är det inte vinter? I så fall kommer det här nog inte att gå så bra.." men sen tittade jag mig omkring och såg att jag var i ett höstlandskap och sprang på en liten stig.
Det var en massa andra människor framför mig men jag skuttade lätt förbi dom och sprintade iväg, den enda som kunde hålla jämna steg var Sasha som skuttade omkring runt mig.

Och jag sprang snabbare än jag gjort förut och jag blev aldrig trött.
Tänk om det ändå kunde vara så på riktigt... och gärna höst också.

Så nu hoppas jag att jag kommer att drömma något liknande inatt igen.... eller att jag är en hippie och bor i ett sandhål på stranden någonstans i Miami, det var också en bra dröm.

Imorse upptäckte jag att jag inte kan ligga på höger sida utan att det hugger till och gör ont med jämna mellanrum, sen upptäckte jag att jag inte kan vispa gröten utan att det gör ont och sen att jag inte kan skaka ut kanelen ur påsen.
Alltså nu tycker jag verkligen inte att det här var roligt längre! Men jag vet ju att om jag biter ihop i bara några dagar till så kommer det att gå över.

Jajamensan, men då var det ju prooblemet att jag måste  tänka på tänderna nu när jag inte har gratis tandvård längre.

Jag tycker om dagar som känns som flera stycken.

Igår var det en sån dag, det började med att jag vaknade och gjorde mig i ordning i några timmar sen for jag och Tina ner på stan och kollade lite på rean (och jag vet faktiskt bäst, det har jag bevisat nu eller iallafall just då... angående att dra upp dragkedjor, på skor...) sen for vi hem och jag gick till konsum och hämtade Alex och sen kastade vi i oss lite makaroner och körde sen till Lycksele, sen for jag hem till Tina och färgade håret (och det var en väldigt farlig frätande färg vi använde som man varken fick äta eller gnugga in i hårbotten, men man måste ju våga leva lite farligt), så nu är det inte gult längre!

Men hårbottnen fick tyvärr en konstig rödaktig färg ...
Så jag sitter nu och försöker lista ut hur jag ska göra för att fixa till det, några idéer? 

Jaha nu sitter man här igen och äter frukost.
Tyvärr så har mannagrynsgröten tagit slut så jag fick lov att äta havregrynsgröt istället!
Men det är ju inte fy skam det heller.
Och sånt är ju livet, ibland får man havregrynsgröt och ibland får man manna, bara att acceptera.

Förresten, mina sidvisningar legat stadigt runt 20 nånting men sen så skrev jag förra inlägget med rubriken "Blod monster och död" och då hade jag plötsligt 229 sidvisningar!

HAHAHA!

Jag drömmer så konstigt nu för tiden, de senaste nätterna har jag drömt om blod och monster och död och ibland är jag rädd men ibland så bryr jag mig inte.

Som i fredagsnatt så drömde jag att jag och pappa (fast det såg inte ut som pappa, det såg ut som läraren i "step up to the stage" eller vad den nu heter) satt i ett skjul framför en stor tvättho

här är mitt senaste mästerverk, en utveckling av deluppgift nr. 2.

Den är gjord med kol på A2 papper

och inte riktigt klar tror jag, men blir dom det någonsin?

Och priset.. ja, typ 200kr kanske?

Hej.
Jag har både bra och dåliga nyheter.

De bra nyheterna är att jag fortfarande lever.

De dåliga nyheterna är att jag har rakbad istället för ägg i mina äggstockar... eller det är ju förstås bara en teori!
... det kan ju vara så att det är någon som drar en taggtråd genom dom, eller sticker in en kniv och vrider om, det är svårt att veta jag är ju faktiskt inte läkare.

Men det är ju inte bara dåligt förstås, det ger mig ju en väldigt bra anledning till att gråta, krypa ihop i fosterställning och tycka synd om mig själv!

Och så sitter man och mår så här och Sasha kommer in och är glad och viftar på svansen.
Hon har tur hon.
Man kanske skulle ta och kastrera sig?

Så nu har vi ätit Sushi och det blir då bara godare och godare, jag tror att det är en sån där maträtt som jag måste vänja mig vid och det har jag definitivt börjat göra!

Och jag är så stolt över mig och Alexandra som har en så fiiin lägenhet.
Jag kommer nämligen ihåg en av min brors lägenheter som var... inte så fin...
För nu är det iallafall rent och snyggt i köket igen efter att gästerna farit och bara disken var kvar.

Alexandra sitter just nu och pratar med datasupport (Mathias) eftersom hon fått något konstigt bedrägeri på datorn som vägrar att försvinna, men finns det något som Mathias inte kan fixa?
Nä just det.

Nu har jag skrytit klart om allt som jag har att skryta om tror jag, så nu ska jag bädda rent i sängen, och imorgon ska jag tvätta så då har jag gjort allt som behöver göras... nästan.

Så nu har jag stadat klart... eller det är inte så städat, jag har mer bara plockat undan.
Men sopat har jag gjort iallafall, men varken dammtorkat eller dammsugit.

Oj oj oj, vad trött jag är nu, och hungrig, men jag vet inte riktigt om det är så smart att fika nu, men det skulle förstås vara hemskt gott...

Mitt rum är iallafall JÄTTEfint nu! Och jag tycker att mamma ska komma hit och säga det också och godkänna städningen så som hon brukade göra när jag var liten.


Nu ska jag gå och se vad jag ska göra, men kom ihåg!:

När jag var i lycksele så köpte jag en guldfärg som jag nu har invigit!
Den verkar ganska bra faktiskt, jag måste erkänna att jag inte hade så stora förväntningar på den eftersom jag köpte den på dollarstore för 20 kronor.
Men den heter Duga och det verkar den leva upp till.

Jag håller just nu på att undersöka viilka material den fäster på och jag kan meddela att den varkar inte fästa på plast, men på canvas och trä sitter den som berget (den sitter om man klöser lite på den iallafall).

Nej jag måste ta tag i mig själv och städa!
Jag har redan städat liiiite i köket, vi har nämligen en konstig lukt där.
Surt och äckligt, som om någon har ställt ett mjölkpaket under diskhon och låtit den stå där och surna... men jag hittade inget när jag klättrade in och letade, bara en plastpåse, lite ris och en gammal ölburk (jag undrar hur länge den har legat där, säkert flera ÅÅÅR!) men jag torkade rent så gott jag kunde så jag hoppas att det hjälpte lite iallafall.

Imorgon får vi nämligen gäster från Alexandras klass som ska äta Sushi och plugga kemi (eller nåt annat roligt som jag knappt kan stava till) så det är ju trevligt om lägenheten ser någolunda okej ut.

Hehe, fast det är ju förstås mitt rum som ser värst ut så det är väl kanske det jag ska koncentrera mig på, för idag har jag dragit slutsatsen att det är mycket lättare att skapa om man inte måste göra det på en hög med kläder eller om man måste hålla i tavlan för det finns ingenstans att lägga ner den.

Idag har jag varit hos kusin Johan och ätit födelsedags fika.
Det var väldigt trevligt, det var jag och jägmästar-ettorna (eller vad det nu heter, jag kommer aldrig ihåg...) men dom var ju trevliga dom med och Sasha och Stellan var där och livade upp stämningen och gick omkring och var söta.

Sasha har jag märkt är fortfarande en liiiiiiiiiiiiten aning folkskygg (men det är nog bara bra) och lystrar inte riktigt lika bra när främlingar försöker få henne att sätta sig ner och jag fick för mig att hon var lite gladare när hon hälsade på mig än på en främling OCH hon följer efter mig när jag går omkring och håller sig där jag är (eller hon gjorde det när jag gick omkring där iallafall)!
Att man kan bli så smickrad över att ens hund tycker om en.
Snussitussan.

Förövrigt så är jag skuldfri nu, så vitt jag vet, så om det är någon som jag är skyldig nåt så skulle det vara bra om den hörde av sig och friskar upp mitt minne.... och om jag är skyldig nåt så borde ju den veta hur jag kan bli kontaktad.




Jag orkar inte ladda upp någon bild för datorn bestämde sig för att vara seg, men istället så ska jag ha en: