Viva la Martian

(Nej, jag är inte gravid, haha!)

Oj oj oj, jag förstår inte hur man kan bli så trött av att bara pyssla, rita och läsa sagor!

För dom som inte visste så har jag vikarerat några dagar den här veckan på en förskola och jag vet inte riktigt vad som har tagit åt mig, jag är verkligen helt slut när jag kommer hem!

Jag har teorier om att det är för att jag inte är van att jobba och för att jag utsätts för massor med nya bakterier och för alla nya intryck och för att man alltid måste vara på alerten hela tiden.
Men jag vet då att när jag satt och tittade på medans barnen ritade var jag tvungen att ta ett papper och rita lite själv för att inte somna.
Kanske kommer jag att bli dundersjuk nu i helgen och får rensa lite, vi får se.

Det är iallafall jätteroligt att jobba med barn!
Dom är så söta, visst har det både bra och dåliga sidor men man får ta det onda med det goda.

Tex: igår fick jag ett pappershjärta, idag villle en flicka ge en pärlplatta till mig (men det var så fin så jag vet inte riktigt om jag vill ha den, jag tänker bara hela tiden: "men tänk när hon tar fram den om tio år och ser hur duktig hon var! Så hon kan ju inte ge den till mig!") och jag fick också höra att jag har de finaste naglarna i hela världen!
Jajamensan! Ett tips förresten, måla naglarna i regnbågens alla färger, ett väldigt bra sätt att få barn på bra humör! (ett fint halsband fungerar också ganska bra..)

+ alla kramar man får.
Överskuggar allt det dåliga!

Jag gillar det!

Men sen så är det promenaden hem också....
Då jag fortfarande är kvar i barnens tankebanor och jag känner mig lite som ett barn själv när jag kommer snubblandes fram genom skogen, med mina för stora vantar, täckbyxor och fruktansvärt halkiga skor (som gör att jag vinglar omkring något alldeles fruktansvärt mycket och ibland måste sätta mig ner och glida nerför en backe eller kasta mig mot ett träd för att kunna ta mig nerför en annan backe eller sätta mig ner för att kunna klättra nerför en hög kant.. ja ni förstår principen va?) och visst går det bra så länge jag är inne i skogen där ingen kan se mig, men sen kommer jag ut på cykelbanan... och dom jag möter kollar faktiskt lite snett på mig när jag tar sats, springer och glider fram på mina glashala skor, men det är ju så mycket roligare är att gå!

Men bryr jag mig?
Nej.

Jag har faktiskt mycket hellre, varma, (men kanske inte så smickrande) täckbyxor på mig, än tunna strumpbyxor när det 15-20 minus ute (jag förstår verkligen inte riktigt hur vissa människor tänker, så viktigt är det faktiskt inte att se bra ut tycker jag)!

(Åh jag är så klok,
jag borde skriva en bok!
som ska heta: Varför vara fin,
om man måste lida pin?
det blev till ett litet rim,
kalakasimm!)

Förresten märker ni att jag redan är övertrött, det kändes som att klocken var minst elva när den egentligen bara var åtta, jag hade lungt kunnat gå och lägga mig då, så enligt mig borde klockan vara runt ett nu då...

Förresten tack för alla snälla kommentarer jag fick på det förra inlägget!
Jag blev så glad för varenda en!