Viva la Martian

Idag har jag jobbat i hela fem och en halv timme!.. (Wow!)
..och gjort fina påskkort som jag delat ut till ett lyckligt lottat fåtal, vi får se hur många fler jag hinner ge till i år.

Sen gick jag hem och tog ut Sasha på en promenad och gick tills jag kom till Narnia tror jag (Ersboda! Detta mystikernas förtrollade land!), för jag hittade en smal stig som inte var bredare än min sko är lång (men det var tydligen en cykel och gångstig... om vi säger så här: Jag skulle hemskt gärna vilja se någon försöka cykla på den stigen, jag måste ha sett tillräckligt rolig ut när jag försökte springa på den...) och den följde jag rakt ut in i den mörka skogen i en evighet tills den tog slut och helt plötsligt var jag ute på landet.
Men tydligen kan det inte ha varit Narnia det måste ha varit gamla Ersboda-vägen jag kom ut på, vid Vadaforsen, om jag ser rätt på enirokartan...

Sen när jag kom ut från Narniastigen så sprang jag hela vägen hem!
Säkert flera hundra meter!

Nä, nu ljuger jag... jag sprang en bit sen svängde jag av och gick till kvartersvärden och klagade, sen gick jag hem.
Så nu kanske vi äntligen får nya tapeter!

Men jag glömde klaga på att man inte kan skruva reglaget i duschen till kallvatten.
Så om man vill vara fin så får man lida pin, för i våran dusch blir man skållad.

Jag kanske inte har så snälla grannar ändå...
När jag gick ut med Sasha i lördags så såg jag en polisbil utanför grannporten och när jag kom tillbaka så såg jag poliserna komma ut ur min port..
Jag är väldigt nyfiken på vad de gjorde här och vem de var och hälsade på.

Och i lördags så var min mamma och hälsade på!
Mycket trevligt!
Jag, mamma och moster for på myrorna och fikade sen här hemma.
Sen gick jag och la mig och sov ett tag medan de for på Slumpen.
Jag var så fruktansvärt trött nämligen!
Gick upp halv sju och bakade och dammsög!
Och kvällen före det så hade jag städat större delen av lägenheten, skönt ändå, att få en anledning till att städa.
Men jag har faktiskt varit vanligt trött på sistone, det är inte så roligt, jag orkar ju inte göra nåt!

Ja.... Jag har gjort lite mer på "Monkey see, monkey do" bilden, och den blir bättre tycker jag.

Idag har jag inte gjort så väldigt mycket...
Tvättat har jag gjort och bytt gardiner i vardagsrummet.
Jag tänkte bara ta ner och tvätta de "gamla" men jag insåg att det blir som ett zoo i vardagsrummet utan gardiner, eftersom det är tre stora fönster på rad, så jag satte upp nya.
Det blev rätt så fint, fast gardinerna är ganska genomskinliga så de skyddar inte så mycket från ljus, men lite insyn iallafall tror jag.
Så nu badar hela vardagsrummet i ett fint kallt lila ljus hela dagarna!

Ja... spännande spännande!
Och jag har blåst ur lite ägg också!
Det var ju jätte lätt!
Eller så var det jag som gjorde för stora hål..
Och jag försökte färga dom på det gamla hederliga sättet med rödlöksskal och lite inlaggda rödbetor, men insåg att det gick mycket lättare med karamellfärg och jag tänkte att de då kanske skulle bli klarröda, men äggen fick ändå en jordig röd/brun färg...
Jaja, jag gjorde bara tre stycken idag, för jag behövde inga fler ägg tilll min omelett , så jag får nog fler chanser.

Och igår var det earth hour, jag hade glömt bort det, men kära Bea påminde mig när den började så det blev bara lite försenat för min del men jag kompenserade med att ha lamporna släckta hela kvällen.
Ja, som sagt så hade jag glömt att den skulle vara just då, så jag satt och såg en massa Supernatural när Bea skrev...
För de som inte vet så handlar Supernatural om två bröder som far omkring och bekämpar övernaturliga fenomen.
Det är en superbra serie och jag blir verkligen rädd när jag ser på det och jag hade verkligen inte räknat med att behöva släcka ner lägenheten till totalt mörker! (nästan) just då!
MEN, som tur var så bestämde sig då Alexandra (som, som vanligt, var hos Adrian) för att ta en kort promenad med Timo från marieberg till östra ersboda.
Så jag fick sällskp under denna kritiska timme och då var det inte alls lika hemskt.
Och det är ju väldigt mysigt med levande ljus!

Idag steg jag upp 06.30.
På en lördag?

Men jag tycker om att stiga upp tidigt, så allt är väl.
Man hinner ju med så mycket!

Hur många här har: Bakat en kladdkaka, betalat räkningar, gått ut med soporna (okej, det var väl kanske inte så imponerande...), innan frukost!? Jo, jag!

Och nu tycker jag att klockan ska bli lagom mycket så jag kan dammsuga!

Åh! Ja, men affären har iallafall äntligen öppnat!
Nu ska jag gå och handla!

Och just ja!

Jag drömde ju en dröm inatt!

Jag drömde att jag och en kompis satt och badade i ett badkar och diskuterade något väldigt interessant (jag minns inte vad).
Och min kompis skulle säga något väldigt viktigt eller interessant, och jag ville verkligen höra vad.
Men för att säga det var min kompis tvungen att nämna "The Ring" flickan och hon satt i en garderob i änden av badkaret.
Och när vi nämnde henne så kom hon ut och kröp fram till oss (ni vet som i ordspråket "när man talar om trollen...")

Fast hon såg inte ut som hon brukar, för hon var gammal och hade en svart kappa och röd/brunt hår.
Så vi var hela tiden tvungen att avbryta oss för att säga till henne att vi inte pratade om henne.
Men vi var ju tvungna att nämna henne för att kunna få fram det viktiga, så hon kom fram hela tiden och avbröt oss och min kompis kunde aldrig berätta det som hon skulle berätta.

Och hon var verkligen på!
En gång så kom hon så nära att jag bet henne i huvudet (och det var konstigt nog så litet att jag kunde det) men det var inget konstigt med det.
När jag släppte taget och sa åt henne att gå därifrån så frågade min kompis hur det smakade och "The Ring" flickan verkade inte heller tycka att det var något konstigt, det verkade nästan som att hon ville att jag skulle bita henne i huvudet.


Sen var det också något om att jag var och sprang på Tannbergsskolans friidrotts anläggning och Benjamin var där med sina militärer och skulle ha militärövningar, men det minns jag bara lite av.

Min dag idag:

Den började med att jag vaknade av att mobilen ringde, det var min moster som ville att jag skulle komma och jobba.
Visst! sa jag och skyndade ut med Sasha och gav henne mat och tog några klunkar te och skyndade mig iväg till bussen med ett rostat bröd i handen.

Jobbade en timme och vandrade sedan hem (otroligt vad vackert väder det var idag! Inte ett enda moln på himmeln!)

Kom hem.

Gick och handlade.

Tog ut soporna och städade lite under diskbänken och gick ut med Sasha.

Kom in.

Klippte Sashas klor (hurvas! Det är så hemskt! Jag satt och spände mig hela tiden, och sen när Sasha gnällde till för att jag klippte för långt in så höll jag på att spy för att jag var så nervös! Hahahahaha!)

Badade Sasha (för jag spillde sylt på henne igår)

Försökte rycka/kamma bort lite löst hår från henne, jag tror att det börjar bli fällnings-säsong. (eller "rycka" är väl att ta i, dra försiktigt kanske överrensstämmer sanningen lite bättre)

Öhh.... Diskade...

Sen gjorde jag frukost och satt och sträcksåg resten av "Ouran high school host club" (Hahaha! Åh den är helt underbar!) och sen när frukosten tog slut så gjorde jag lunch och när lunchen tog slut gjorde jag mellanmål sen gjorde jag inget mer för då var jag så mätt att jag mådde illa (haha! Snacka om i-lands problem.)

Ja, sen gjorde jag lite skolarbete och sånt och nu sitter jag här.


Och för dom som undrar så har jag en ny stresssång (och stresssång är då det som jag ofrivilligt sjunger om och om igen i huvudet när jag är stressad) förut gick den lite så här (och det är då text som jag kommer på själv med en melodi till en sång som jag inte minns hur den går men jag tror att den är från Rasmus på luffen eller nåt...):

Lilla hönan Agda skulle koka palt,
precis som ovansagda,
för det är så väldigt kallt.

Du lilla barn som äter salt,
vet du ej att palt finns överallt?

Sa lilla hönan Agda som skulle koka palt.

------

Ja... nåt sånt, jag minns den inte riktigt nu, den brukar komma när jag är jäktad som sagt.
Men nu! Nu är den den helt begripliga och befintliga "Surfin' Bird" (eller som jag såg den) Hahaha! "Brian don't!!"

Idag har jag kommit på hur jag ska lösa alla mina bekymmer!
...
Iallafall en liten del av dem...

Jo, jag har kommit på att jag kan ju kombinera mina egna idéer med skolarbetet!
(..eller ja, vi får väl se om det fungerar när jag har lämnat in.)

Idéen som jag hade var "monkey see, monkey do" (som titel) och det jag tänkte med det var att göra en kvinna som sitter och försöker kopiera det hon sett i tidningar mm (precis som nästan alla faktiskt gör mer eller mindre) (Haha! Oj vad jag är samhällskritisk!)
Vi har en uppgift då vi ska göra ett rum med inspriation av mönstret som vi gjorde.
Så jag ritade upp bilden och försökte sen få in lite av mönstret och vågorna och färgerna och så...
Jag blev inte så väldigt nöjd.
Men det är ett rum och det är influerat av mönstret... Ja... vi får se vad läraren säger.

Nu har jag en ny blid färdig.

Och idag har det hänt, det som jag aldrig trodde skulle hända igen.
Sasha åt inte upp sin mat!
Förstår ni?
Hon måste ju vara sjuk eller nåt!
Usch jag gillar det inte!


Och jag är arg så arg!

Jag är så fruktansvärt arg på hela världen!
Jag vill bara gömma mig under sängen och aldrig komma ut och skrika och försvinna, för jag blir så fruktansvärt fustrerad över hur fruktansvärt lite jag kan hjälpa till.

För även om jag möjligtvis skulle lyckas lösa ett problem och rädda en hund eller en gris eller en människa så finns det tusentals andra som lider och plågas till döds samtidigt, som jag inte har en chans att rädda.

Och jag vet inte varför jag ens skriver det här för jag vet hur mycket jag hatar att läsa sånt här själv och det är nästan så att jag inte ens klarar av att skriva det.
För ju mer jag tänker på det desto mer elände kommer jag på och jag känner mig så fruktansvärt skyldig när jag inte gör nåt, när det finns andra som precis nu lider så fruktasvärt mycket att jag inte ens kan börja att föreställa mig.
Och det blir verkligen inte bättre av att jag bara sitter här och gråter.
Tacka vet jag okunskap, en dag ska jag bli tillräckligt stark för att kunna ta in hur hemskt det verkligen är, men jag är inte riktigt där än... inte på långa vägar.
Tänk om man visste precis hur allt låg till, i så fall borde hela västvärlden ha tagit livet av sig ungefär nu.
Jag vet iallafall att jag inte skulle ha orkat.


Ja, just ja, det var ju bilden också..
Jag kallar den Serene eller Relaxing Colors eller nåt liknande och den är gjord på ett vanligt A4 med akvarell och drawliner.

...verkligen inte en passande bild med tanke på vilka banor mina tankar går i just nu.

Usch jag mår dåligt när jag tittar på den.

Japp, då sitter jag här och laddar upp för ett nytt måleripass, och det gör jag med ballerinakex med kladdkakssmak, kladdkaka, chokladpudding, (blå!) grädde, mjölk, vatten och lite te.
Nyttigt och bra, jajamen!

Men teet var faktiskt nåt specialte, som faktiskt tydligen är speciellt mycket nyttigt.
Yogi-te med kanelsmak, fakiskt riktigt riktigt gott!
Faktiskt!


Ja.. kladdkakan var faktiskt god, tack Helena!

Och grädden var faktiskt fin, tack Martina!

Men! Idag när jag for ner på stan! Då! Då såg jag faktiskt min bror!
Jajamensan! När bussen stannade i ett trafikkorsning så såg jag honom faktiskt sitta där i en bil som var på väg åt motsatt håll!
Och sen! När jag satt på busstationen och väntade på Åsa! Då! Då såg jag faktiskt pappa gå omkring där!

Så vet ni vad?

Jo! Jag tror faktiskt att jag är lite sjukare än vad jag faktiskt trodde!
Men genast dyker frågan såklart upp: vars är mamma?

Så, vad ska jag nu göra för att skjuta upp skolarbetet?

Ja, så var det bara 20 minuter kvar på denna stora dag, 20, precis som min ålder.
20.... 20, 20, 20, 20...

Jo, 20 kan jag vara, 19 kändes konstigt, 20 känns bra faktiskt.

Men 16 tror jag att det var, det var en väldigt konstig ålder, jag tror aldrig att jag förstod att jag var 16.
Jag minns att det var någon som frågade mig hur gammal jag var och det var när jag hade varit 16 i minst ett halv år, och jag svarade utan att blinka:

-15.

...

-...nej vänta jag är ju 16.

Ja, lustigt hur en ålder kan kännas så fel, och lustigt hur en ålder kan kännas äldre eller yngre än vad den egentligen är.
Som 17, jag tycker att det nästan känns äldre än 18.

Nä nu måste jag sluta innan jag får åldersnoja.

Det har varit en bra dag, väldigt lugn och rofylld, med litet men trevligt sällskap och för alla som undrar vad som har hänt kan jag berätta, att jag har gått och blivit mamma!
Jajamensan, iallafall om man ska tro på buketten som jag fick ifrån "buketten".
För på lappen så står det "Grattis mamma!"

Haha, nä... buketten glömde bara det väldigt väsentliga "                                   " mellan "grattis" och "mamma"
Amatörmässigt av dom, men mamma ringde och vi redde ut det hela.
Jag har alltså inga barn, jag tycker ju att jag borde ha märkt av dom lite iallafall.
Men jag kom fram till att det var mammas sätt att visa att hon tycker att det är dags för henne att bli mormor.

Tack mamma, men jag tror att jag ska vänta med sånt i några år, men det känns ju bra att veta att du har försonats med tanken iallafall.

aftre

Åh, min fin fina tårta, den är till min son för den är BLÅ! Och blått är en killfärg!

Hahahahahahhahahahahhahahahahahhahahah! Sug på den ni!

Nä, allvarligt talat, bara så ni vet så ska mina barn ska få välja själva!
Vill mina döttrar ha rosa kläder, så ska dom banne mig få ha rosa kläder!

Så när jag står där och försöker övertala min dotter om att den blå mössan är ju så mycket finare! så kan ni ju säga till, eller iallafall harkla er eller nåt.

Jaaaa...
Jooo... Jag känner mig genast mycket vuxnare!
Haha! Spännade, ska bli roligt att prova på det också.
Nu borde jag sova, men jag är inte särskilt trött...
Jag har varit färdig att gå och lägga mig nästan hela dan (alltså trötthetsvis) men nu när jag går och lägger mig så blir jag ju såklart pigg.

Jag tror att det var för att jag lyckades snyta bort ganska mycket snor så min hjärna fick väl en syrechock, för nu kan jag andas genom ena näsborren! Halleluja!

Åh! En till historia!

Det var en gång en Martina som pratade med sina vänner om att vara täppt i näsan.
Då säger vän Benjamin att man oftast bara använder ena näsborren och är täppt i den andra för att minska nötningen på dom (typ).
Alla provar då om de var täppta i ena näsborren och hör och häpna! Det var dom!

Ja en sån saga, och som de flesta sagor så är slutet taget ur luften, fast jag tror att det faktiskt var så.
Men ni vet ju hur det är, minnet börjar att svika på gamla dar.


Nä nu tror jag att det är dags för historiens första hiss och diss! (här iallafall)

Hiss: När man lyckas snyta sig så att precis lagom snor far ut, inte så lite så att man fortrarande är täppt och inte så mycket så att det börjar att bränna i näsan.
Diss: När man snyter sig men blir ännu mer täppt!


Jag tror att jag måste göra en ny kategori som heter "snor och snor relaterat"..


...och kanske en som handlar om bajs också.

Ja, nu har jag fotat min målning men oj vad dåliga bilderna blev!
Så jag tror att det får vänta lite till, plus att jag upptäckte när jag la in den på datorn att det ser ut som om halsen på flickan är framför ansiktet...
Och det går ju inte för sig!

Men jag insåg nu att jag kanske kommer att hinna alla uppgifter den här veckan!
Om jag har fattat det rätt så är det bara två till uppgifter som jag måste göra!
Ja, och sen ska jag ju måla ett mönster bestående av fyra tavlor också såklart....
Men jag tror att jag kan skymta ljuset i andra änden av tunneln!

Och imorgon så ska jag få nya glasögon av Bea, så då kanske jag får bra färgseende också!
För ni ska veta att mitt färgseende är inte bra.

För det var en gång en flicka som hette Martina som skulle fara till London med sin gymnasieklass.
En dag satt hela klassen i klassrummet och planerade resan och läraren hade lagt på en karta över Londons tunnelbanesystem på OHn och stog och förklarade vilka linjer som ledde vars.
Martina viskar då till sin kompis Åsa (tror jag att det var):
-Åh! Titta vi ska åka med den röda och blå linjen!
Läraren pekar då på kartan och säger något i stil med:
-...och som i ser så är det den grå och den oranga linjen som ni ska åka med.

Haha! Ja, så jag har ingen aning om alla andra ser mina tavlor så som jag ser dom.
Som den där konstnären som alltid gjorde väldigt långsmala människor och blev rik och berömd för dom, och sen när han var gammal så visade det sig att han hade ett synfel som gjorde att han såg så på riktigt.
Spännande, för hur vet man egentligen att det som man ser som blått verkligen är det?
Man har ju kanske sett så i hela sitt liv, så hur vet du att det som du kanske ser som blått inte är rött för alla andra?

Och nuuuuuu......... fyller jag år!
HURRA FÖR MIG!

Nu har det blivit så att jag kan inte andas genom näsan.
Jag hatar det!
Det är så jobbigt att äta då, när man måste andas samtidigt.

Och inga näsdroppar har jag!
Vad nu det är...

...och klockan blev halv två idag igen.

Idag har jag inte gjort någonting alls!
Nä, nu ljuger jag, jag har gjort en lista över alla uppgifter som jag måste göra i veckan och sen har jag med stor omsorgt täckt över den med mackor, te muggar och oboy glas.
Jag har också gått omkring och hostat, nyst och snorat, och ålat omkring i datastolen för att jag inte orkat sitta still.

Haha! Jag är verkligen förkyld, jag gör stavfel som låter förkylda, som tex: nyt och orgat.
Ja, jag är ju för rolig!

För dom som inte visste det, alltså för alla förutom min moster Nita, så kan jag berätta att jag har gått och blivit sjuk, och jag skyller det på helgens bravader, alltså du som hostade, spottade, ja inte vet jag, snöt dig, i min drink, så var det inte okej! Inte det allra lilla minsta!
För nu är jag sjuk.
Ska jag skriva det igen? Ja det ska jag!
SJUK!
S-J-U-K!

Mamma! Mamma! Jag saknar min mamma!

Och vet ni vad, jag kunde ha varit ute och sprungit idag, det har varit så varmt och skönt, men nej då!
Och jag har fått lite (väldigt mycket) abstinens efter att ha läst min huritga kusins blogg.. så blä på dig!
Långt inne i min dimmiga, domnade och snorfyllda lilla hjärna så bor det en djuprotad och masochistisk liten fisk, så ursäkta om jag låter bitter, men det är jag.

Jag tror att jag längtar efter att göra grejer när jag vet att det inte finns någon risk att jag kommer att kunna göra dom.
Som på sommaren längtar man efter vintern och på vintern efter sommaren, men det förstås jag längtar alltid efter hösten, även på hösten.

Åh... hösten....


Och jag har gjort en ny målning, och den är skitsnygg (jag orkar inte vara ödmjuk, jag är sjuk, förresten är mitt ego oroväckande stort, vilket jag upptäckte en dag när jag såg på tv och började att kritisera de stora mästarnas konstverk och tänkte att det där skulle jag ha kunnat förbättra och det där skulle jag ha kunnat göra bättre... Ja, ribban är då inte för låg iallafall), fast jag orkar inte fota och redigera den nu, men jag kommer att göra det innan fredag iallafall eftersom den måste in till skolan.
Under tiden så kan ni roa er med att köpa alla mina andra tavlor.


Och inte fick jag fara till London heller, det var ju inte så roligt, men det förstås, jag är heller sjuk hemma och frisk i London, än tvärtom.

Äsch, vad jag överdriver! Så sjuk är jag verkligen inte, inte egentligen, men jag är öm på halsen, trodde att jag höll på att få en hjärtattack tidigare idag, mitt ben håller på att lossna och jag orkar inte sitta i datorstolen och det är jobbigt att sitta med datorn i sängen (+ att jag somnar hela tiden då och det är inte lätt att hänga med i handlingen om jag ser på nåt om jag sover!!)!!


SÅ! Nu känns det bättre!

Min blogg handlar verkligen till största delen bara om att jag klagar, eller hur?

 

Idag har gjort mönster!

Fast det blev ett ganska halvhjärtat försök till uppgiften.
Jag satt och laddade hela dan tror jag, sen när jag väl tog tag i det så satt jag och skissade på ett mönster länge länge, sen kalkerade jag av det flera gånger och sen delade jag in det i olika delar och sen gjorde jag det i olika färger ...
Inte riktigt vad uppgiften gick ut på, nä..
Uppgiften var att skissa tre olika mönster i blyerts, prova formationerna läraren demonstrerat och skickan in.
Inte massa olika färger och mycket arbete på ingenting.

Men medan jag satt och såsade så förstod inte tiden att den var tvungen att ta det lite lungt och vänta på mig, utan den bara sprang iväg och vips så var klockan tre och jag satt där med en trött hjärna och en (fruktansvärt) seg dator.

Tillslut så lyckades jag, efter många om och men, att redigera och skicka in iallafall två versioner och de blev riktigt bra om jag får säga det själv.



Se vad fint mitt mönster blev!
Jag kan se en fisk, en svan, ett lejon och en bagge.


Sasha är förresten inte så snäll som man kan tro.
Hon kan vara riktigt aggressiv ska ni veta, hon har bara tryckt ner det långt ner i det undermedvetna.
Men när hon sover! Då ni! 
Morrar och skäller och har sig.
Undrar vad hon drömmer.
Kanske drömmer hon om Julius kanske om Timo, kanske om att hon inte får vara med och leka, kanske om Hitler.