Viva la Martian

Nu har jag en ny blid färdig.

Och idag har det hänt, det som jag aldrig trodde skulle hända igen.
Sasha åt inte upp sin mat!
Förstår ni?
Hon måste ju vara sjuk eller nåt!
Usch jag gillar det inte!


Och jag är arg så arg!

Jag är så fruktansvärt arg på hela världen!
Jag vill bara gömma mig under sängen och aldrig komma ut och skrika och försvinna, för jag blir så fruktansvärt fustrerad över hur fruktansvärt lite jag kan hjälpa till.

För även om jag möjligtvis skulle lyckas lösa ett problem och rädda en hund eller en gris eller en människa så finns det tusentals andra som lider och plågas till döds samtidigt, som jag inte har en chans att rädda.

Och jag vet inte varför jag ens skriver det här för jag vet hur mycket jag hatar att läsa sånt här själv och det är nästan så att jag inte ens klarar av att skriva det.
För ju mer jag tänker på det desto mer elände kommer jag på och jag känner mig så fruktansvärt skyldig när jag inte gör nåt, när det finns andra som precis nu lider så fruktasvärt mycket att jag inte ens kan börja att föreställa mig.
Och det blir verkligen inte bättre av att jag bara sitter här och gråter.
Tacka vet jag okunskap, en dag ska jag bli tillräckligt stark för att kunna ta in hur hemskt det verkligen är, men jag är inte riktigt där än... inte på långa vägar.
Tänk om man visste precis hur allt låg till, i så fall borde hela västvärlden ha tagit livet av sig ungefär nu.
Jag vet iallafall att jag inte skulle ha orkat.


Ja, just ja, det var ju bilden också..
Jag kallar den Serene eller Relaxing Colors eller nåt liknande och den är gjord på ett vanligt A4 med akvarell och drawliner.

...verkligen inte en passande bild med tanke på vilka banor mina tankar går i just nu.

Usch jag mår dåligt när jag tittar på den.