DREAM A LITTLE DREAM
På tal om ingenting så drömde jag härom natten att jag vann en tävling.
Priset var att jag fick välja precis vem jag ville vara tillsammans med för en helg eller för ett par dagar iallafall.
Jag funderade ett tag och kom sen fram till: Kelly Osbourne!
Men det jag fick var en blandning mellan Kelly Osbourne och Karl-Philip.
Kelly delen satt bara och pratade om en tjej som hon var interesserad av på "riktigt" och Karl-Philip var förföljd av Hovmästarinnan (ni vet den där) och satt ständigt och planerade viktiga möten och sånt.
Så jag struntade i dom och gick till Flurkmark istället, genom en mörk vinterskog, jag hann inte fram.
Man kan inte säga att mina drömmar är särskilt homofobiska iallafall, jag minns att jag skrev om en annan dröm när ett par bråkade om vem av dom jag skulle gifta mig med.
Blod monster och död, har jag för mig att det inlägget hette.
Priset var att jag fick välja precis vem jag ville vara tillsammans med för en helg eller för ett par dagar iallafall.
Jag funderade ett tag och kom sen fram till: Kelly Osbourne!
Men det jag fick var en blandning mellan Kelly Osbourne och Karl-Philip.
Kelly delen satt bara och pratade om en tjej som hon var interesserad av på "riktigt" och Karl-Philip var förföljd av Hovmästarinnan (ni vet den där) och satt ständigt och planerade viktiga möten och sånt.
Så jag struntade i dom och gick till Flurkmark istället, genom en mörk vinterskog, jag hann inte fram.
Man kan inte säga att mina drömmar är särskilt homofobiska iallafall, jag minns att jag skrev om en annan dröm när ett par bråkade om vem av dom jag skulle gifta mig med.
Blod monster och död, har jag för mig att det inlägget hette.
OCH EN DRÖM!
Och just ja!
Jag drömde ju en dröm inatt!
Jag drömde att jag och en kompis satt och badade i ett badkar och diskuterade något väldigt interessant (jag minns inte vad).
Och min kompis skulle säga något väldigt viktigt eller interessant, och jag ville verkligen höra vad.
Men för att säga det var min kompis tvungen att nämna "The Ring" flickan och hon satt i en garderob i änden av badkaret.
Och när vi nämnde henne så kom hon ut och kröp fram till oss (ni vet som i ordspråket "när man talar om trollen...")
Fast hon såg inte ut som hon brukar, för hon var gammal och hade en svart kappa och röd/brunt hår.
Så vi var hela tiden tvungen att avbryta oss för att säga till henne att vi inte pratade om henne.
Men vi var ju tvungna att nämna henne för att kunna få fram det viktiga, så hon kom fram hela tiden och avbröt oss och min kompis kunde aldrig berätta det som hon skulle berätta.
Och hon var verkligen på!
En gång så kom hon så nära att jag bet henne i huvudet (och det var konstigt nog så litet att jag kunde det) men det var inget konstigt med det.
När jag släppte taget och sa åt henne att gå därifrån så frågade min kompis hur det smakade och "The Ring" flickan verkade inte heller tycka att det var något konstigt, det verkade nästan som att hon ville att jag skulle bita henne i huvudet.
Sen var det också något om att jag var och sprang på Tannbergsskolans friidrotts anläggning och Benjamin var där med sina militärer och skulle ha militärövningar, men det minns jag bara lite av.
Jag drömde ju en dröm inatt!
Jag drömde att jag och en kompis satt och badade i ett badkar och diskuterade något väldigt interessant (jag minns inte vad).
Och min kompis skulle säga något väldigt viktigt eller interessant, och jag ville verkligen höra vad.
Men för att säga det var min kompis tvungen att nämna "The Ring" flickan och hon satt i en garderob i änden av badkaret.
Och när vi nämnde henne så kom hon ut och kröp fram till oss (ni vet som i ordspråket "när man talar om trollen...")
Fast hon såg inte ut som hon brukar, för hon var gammal och hade en svart kappa och röd/brunt hår.
Så vi var hela tiden tvungen att avbryta oss för att säga till henne att vi inte pratade om henne.
Men vi var ju tvungna att nämna henne för att kunna få fram det viktiga, så hon kom fram hela tiden och avbröt oss och min kompis kunde aldrig berätta det som hon skulle berätta.
Och hon var verkligen på!
En gång så kom hon så nära att jag bet henne i huvudet (och det var konstigt nog så litet att jag kunde det) men det var inget konstigt med det.
När jag släppte taget och sa åt henne att gå därifrån så frågade min kompis hur det smakade och "The Ring" flickan verkade inte heller tycka att det var något konstigt, det verkade nästan som att hon ville att jag skulle bita henne i huvudet.
Sen var det också något om att jag var och sprang på Tannbergsskolans friidrotts anläggning och Benjamin var där med sina militärer och skulle ha militärövningar, men det minns jag bara lite av.
TACK, DET RÄCKER
Inatt drömde jag att jag var i Lycksele och huset såg ut precis som vanligt men det var två balkonger på framsidan (en på under våningen och en på övervåningen) istället för en och hade inte det vanliga träräcket utan det var något snirkligt och taggit, ungefär som taggtråd men halvcirklar.
Ja, iallafall så hade jag i drömmen varit på skolan eller nåt liknande och hade just kommit in på gården när jag tittar upp på balkongen så ser jag att Sasha sitter spetsad på räcket på den undre balkongen.
Som jag fattade det så hade någon glömt stänga dörren till den övre balkongen och Sasha hade gått ut på den och tagit sig upp på räcket och ramlat ner och blivit spetsad på den nedre balkongen.
Så jag rusar så klart upp för att ta lös henne, när jag kommer upp så ser det ut som att hon är spetsad rakt igenom men hon lever fortfarande, så jag undersöker närmare och försöker komma på hur jag ska kunna ta lös henne utan att göra det värre.
Men då ser jag att hon inte alls är spetsad rakt igenom utan "bara" genom huden, så jag tar lös henne och tar upp henne till lägenheten där jag försöker ringa efter hjälp, men ingen svarar, och jag bara gråter och gråter och ingen svarar.
Det är verkligen kaka på kaka, ilska, smärta, saknad, sorg.
Tack tack det är bra nu, jag behöver inte fler anledningar till att gråta.
Ja, iallafall så hade jag i drömmen varit på skolan eller nåt liknande och hade just kommit in på gården när jag tittar upp på balkongen så ser jag att Sasha sitter spetsad på räcket på den undre balkongen.
Som jag fattade det så hade någon glömt stänga dörren till den övre balkongen och Sasha hade gått ut på den och tagit sig upp på räcket och ramlat ner och blivit spetsad på den nedre balkongen.
Så jag rusar så klart upp för att ta lös henne, när jag kommer upp så ser det ut som att hon är spetsad rakt igenom men hon lever fortfarande, så jag undersöker närmare och försöker komma på hur jag ska kunna ta lös henne utan att göra det värre.
Men då ser jag att hon inte alls är spetsad rakt igenom utan "bara" genom huden, så jag tar lös henne och tar upp henne till lägenheten där jag försöker ringa efter hjälp, men ingen svarar, och jag bara gråter och gråter och ingen svarar.
Det är verkligen kaka på kaka, ilska, smärta, saknad, sorg.
Tack tack det är bra nu, jag behöver inte fler anledningar till att gråta.
DRÖMMA KAN MAN ALLTID
Inatt drömde jag att jag sprang som vinden, jag nästan flög fram!
Jag minns att jag tänkte just när jag hade börjat att springa "men är det inte vinter? I så fall kommer det här nog inte att gå så bra.." men sen tittade jag mig omkring och såg att jag var i ett höstlandskap och sprang på en liten stig.
Det var en massa andra människor framför mig men jag skuttade lätt förbi dom och sprintade iväg, den enda som kunde hålla jämna steg var Sasha som skuttade omkring runt mig.
Och jag sprang snabbare än jag gjort förut och jag blev aldrig trött.
Tänk om det ändå kunde vara så på riktigt... och gärna höst också.
Jag minns att jag tänkte just när jag hade börjat att springa "men är det inte vinter? I så fall kommer det här nog inte att gå så bra.." men sen tittade jag mig omkring och såg att jag var i ett höstlandskap och sprang på en liten stig.
Det var en massa andra människor framför mig men jag skuttade lätt förbi dom och sprintade iväg, den enda som kunde hålla jämna steg var Sasha som skuttade omkring runt mig.
Och jag sprang snabbare än jag gjort förut och jag blev aldrig trött.
Tänk om det ändå kunde vara så på riktigt... och gärna höst också.
BLOD, MONSTER OCH DÖD
Jag drömmer så konstigt nu för tiden, de senaste nätterna har jag drömt om blod och monster och död och ibland är jag rädd men ibland så bryr jag mig inte.
Som i fredagsnatt så drömde jag att jag och pappa (fast det såg inte ut som pappa, det såg ut som läraren i "step up to the stage" eller vad den nu heter) satt i ett skjul framför en stor tvättho
Som i fredagsnatt så drömde jag att jag och pappa (fast det såg inte ut som pappa, det såg ut som läraren i "step up to the stage" eller vad den nu heter) satt i ett skjul framför en stor tvättho
(precis en sån här, bilden hittad här och är lite modifierad)
på en liten bänk, bakom oss på golvet så sitter det en kvinna som jag av någon anledning är tvungen att skära, eller jag var inte tvungen att skära henne men jag ville och hon accepterade att jag gjorde det men hon tyckte inte om det och grät av smärta.
Och det blev ju inte bättre av att jag berättade för henne att monstret i vasken skulle känna blodlukten och komma och äta upp henne.
Vilket gjorde att hon grät ännu mer och sen så kom monstret och åt upp henne...
men som sagt jag brydde mig inte.
Och natten före det så drömde jag att jag var och ställde ut tavlor tillsammans med estet och massor med andra konstnärer, och början av utställningen var fin och ljus och såg ut som en tunnelbanestation men det var som sagt massor med tavlor som ställdes ut så utställningen sträckte sig långt långt i massor med rum.
Och desto längre man gick desto mer började omgivnigen att se ut som en kloak, först en fin kloak och sen en gammal förfallen kloak och tillslut så klättrade jag fram över nedrasade stenar i jakt på mina tavlor.
Och tydligen var det en galen vetenskapsman som höll till där nere och väntade på offer att stänga in och bussa sina köttätande monster zombies (a la instängd fast lite kraftigare och som kunde se och springa omkring) på.
och då var jag rädd minsann, när jag försökte hitta tillbaka till början av utställningen igen där det fanns andra människor som kunde hlälpa mig, men inte hittade jag tillbaka, bara en massa stenrös och möggliga kloaker.
Fast tillslut hittade jag min gamla keramiklärare som stod och rättade till en tavla (och det var några andra där också som sprang omkring och var rädda) och hon ledde mig tillbaka till rätt väg, men så klart så stannade jag på väg tillbaka i en trappa och tittade på några tavlor som hängde där och jag har för mig att det stod en zombie bredvid mig då som sen följde efter mig, men han verkade ganska harmlös, men jag kände att jag inte riktigt ville lita på honom...
Iallafall så var det ingen tunnelbanestation i toppen av trappen utan det var en våning i ett höghus som höll på att bli renoverad eller nåt.
Sen när jag kom ner från höghuset så skulle jag gifta mig och jag skulle välja mellan två stycken som hade två barn tillsammans och dom hade varit gifta förut men skilt sig, och dom tålde verkligen inte varann och bråkade hela tiden.
Och det kändes som att det inte var något spontant bröllop heller, utan som jag tolkade det så hade det blivit planerat i flera månader men jag hade fortfarande inte bestämt mig för vem jag skulle gifta mig med.
Och när det började dra ihop sig så ringde jag till mamma och sa att jag skulle gifta mig och hon svarar ungefär så här: Jaja, bra ta ett kort och skicka det sen.
Tillslut just före cermonin satt jag på scenkanten till scenen vi skulle gifta oss på och grät och de jag skulle gifta mig med stod och bråkade framför mig, och vid det laget var jag så less och förbannad på dom att jag skrek: MEN NI TVÅ KAN JU TA OCH GIFTA ER!
Sen stormade jag iväg och vaknade.
Och det blev ju inte bättre av att jag berättade för henne att monstret i vasken skulle känna blodlukten och komma och äta upp henne.
Vilket gjorde att hon grät ännu mer och sen så kom monstret och åt upp henne...
men som sagt jag brydde mig inte.
Och natten före det så drömde jag att jag var och ställde ut tavlor tillsammans med estet och massor med andra konstnärer, och början av utställningen var fin och ljus och såg ut som en tunnelbanestation men det var som sagt massor med tavlor som ställdes ut så utställningen sträckte sig långt långt i massor med rum.
Och desto längre man gick desto mer började omgivnigen att se ut som en kloak, först en fin kloak och sen en gammal förfallen kloak och tillslut så klättrade jag fram över nedrasade stenar i jakt på mina tavlor.
Och tydligen var det en galen vetenskapsman som höll till där nere och väntade på offer att stänga in och bussa sina köttätande monster zombies (a la instängd fast lite kraftigare och som kunde se och springa omkring) på.
och då var jag rädd minsann, när jag försökte hitta tillbaka till början av utställningen igen där det fanns andra människor som kunde hlälpa mig, men inte hittade jag tillbaka, bara en massa stenrös och möggliga kloaker.
Fast tillslut hittade jag min gamla keramiklärare som stod och rättade till en tavla (och det var några andra där också som sprang omkring och var rädda) och hon ledde mig tillbaka till rätt väg, men så klart så stannade jag på väg tillbaka i en trappa och tittade på några tavlor som hängde där och jag har för mig att det stod en zombie bredvid mig då som sen följde efter mig, men han verkade ganska harmlös, men jag kände att jag inte riktigt ville lita på honom...
Iallafall så var det ingen tunnelbanestation i toppen av trappen utan det var en våning i ett höghus som höll på att bli renoverad eller nåt.
Sen när jag kom ner från höghuset så skulle jag gifta mig och jag skulle välja mellan två stycken som hade två barn tillsammans och dom hade varit gifta förut men skilt sig, och dom tålde verkligen inte varann och bråkade hela tiden.
Och det kändes som att det inte var något spontant bröllop heller, utan som jag tolkade det så hade det blivit planerat i flera månader men jag hade fortfarande inte bestämt mig för vem jag skulle gifta mig med.
Och när det började dra ihop sig så ringde jag till mamma och sa att jag skulle gifta mig och hon svarar ungefär så här: Jaja, bra ta ett kort och skicka det sen.
Tillslut just före cermonin satt jag på scenkanten till scenen vi skulle gifta oss på och grät och de jag skulle gifta mig med stod och bråkade framför mig, och vid det laget var jag så less och förbannad på dom att jag skrek: MEN NI TVÅ KAN JU TA OCH GIFTA ER!
Sen stormade jag iväg och vaknade.
DRÖMMAR
Inatt så drömde jag att jag började på en skola och den var långt hemifrån så jag var tvungen att bor där.
Men det var inte det som var det viktiga, för det viktiga var att när jag vaknade på morgonen (i drömmen) och tittade mig i spegeln, så upptäckte jag att mina ögonbryn hade upptäckt att mitt hår var blont!
Så dom hade börjat växa och försökte anpassa sig till håret (och det var ju helt normalt) och var cirka fem centimeter långa, blonda och med mörka toppar.
Och jag tittade på dom och tänkte:
Ska det vara så där? Ja, det kanske ska det.. ja men det ser ju inte så tokigt ut!
Men det var inte det som var det viktiga, för det viktiga var att när jag vaknade på morgonen (i drömmen) och tittade mig i spegeln, så upptäckte jag att mina ögonbryn hade upptäckt att mitt hår var blont!
Så dom hade börjat växa och försökte anpassa sig till håret (och det var ju helt normalt) och var cirka fem centimeter långa, blonda och med mörka toppar.
Och jag tittade på dom och tänkte:
Ska det vara så där? Ja, det kanske ska det.. ja men det ser ju inte så tokigt ut!
Jag borde egentligen lägga upp "intresseklubben antecknar" bilden till det här inlägget känner jag, men eftersom jag redan använt den så får det duga med den här fina bilden på Denis Healey.
(som kommer skrämmande nära ögonbrynen i min dröm!)
(som kommer skrämmande nära ögonbrynen i min dröm!)
MARDRÖMMAR
Väderleksrapport: Inget regn i sikte idag, men när jag kom ut mitt på dagen någongång, så var luften så frisk att det kändes som att det var vinter!
Kanske hösten äntligen är på väg ändå!
Otroligt härligt att vara ute idag också, rekomenderar jag till alla!
I alla fall, i natt drömde jag att jag hade en docka, hon såg ut som en helt normal (levande) tolvåring.
Hon gick omkring och pratade som vilken människa som helst, fast hon var väldigt beskedlig och följde mig överallt.
MEN helt plötsligt fick hon snefel och drog fram en skalpell och insisterade på att hon skulle hugga mig med den, så jag sprang såklart iväg, och större delen av natten spenderade jag med att försöka fly och gömma mig för henne,
men hon hittade mig hela tiden.
Hon gick omkring och pratade som vilken människa som helst, fast hon var väldigt beskedlig och följde mig överallt.
MEN helt plötsligt fick hon snefel och drog fram en skalpell och insisterade på att hon skulle hugga mig med den, så jag sprang såklart iväg, och större delen av natten spenderade jag med att försöka fly och gömma mig för henne,
men hon hittade mig hela tiden.
Tillslut så hade jag under en längre period lyckats undkomma henne och tog skydd i mina kära kusiners lägenhet.
Jag kom överens med dom att jag skulle få bo där i några dagar tills jag eventuellt skulle bli tvungen att fly igen.
Hur som helst så for mina kusiner iväg för att jobba och gå i skola och jag passade på att gå ner till tvättstugan och tvätta.
Jag kom överens med dom att jag skulle få bo där i några dagar tills jag eventuellt skulle bli tvungen att fly igen.
Hur som helst så for mina kusiner iväg för att jobba och gå i skola och jag passade på att gå ner till tvättstugan och tvätta.
(I en väldigt konstig tvättmaskin förövrigt, jag tror att den var portabel för den var som en jättestor IKEA kasse, bara att vika ihop och gå iväg med.. om man nu skulle vilja det förstås. Kanske nästa steg inom tvättmaskins utvecklingen!)
När jag stod där och tvättade så upptäckte jag, på något utomkroppsligt mystiskt sätt, att dockan var på väg till tvättstugan!
Det brydde jag mig inte så mycket om, utan tänkte:
Jag hinner säkert klart innan hon hinner fram! så jag tvättade klart och vek ihop tvätten i lugn och ro.
När jag sen skulle gå ut från tvättstugan och kom ut i korridoren utanför så hade hon visst hunnit fram, hon var utanför dörren som skilde korridoren från övriga trapphuset, där klättrade hon omkring på väggarna runt dörren och krafsade och slet i dörren för att komma in, jag hann ägna en tanke till att jag borde ju ha slagit sönder ett fönster i tvättstugan, så att jag skulle ha kunnat klättra ut genom det, för det här skulle ju aldrig gå!
Det brydde jag mig inte så mycket om, utan tänkte:
Jag hinner säkert klart innan hon hinner fram! så jag tvättade klart och vek ihop tvätten i lugn och ro.
När jag sen skulle gå ut från tvättstugan och kom ut i korridoren utanför så hade hon visst hunnit fram, hon var utanför dörren som skilde korridoren från övriga trapphuset, där klättrade hon omkring på väggarna runt dörren och krafsade och slet i dörren för att komma in, jag hann ägna en tanke till att jag borde ju ha slagit sönder ett fönster i tvättstugan, så att jag skulle ha kunnat klättra ut genom det, för det här skulle ju aldrig gå!
Jag hann tänka ungefär det innan hon hade lyckats slita upp en tillräckligt stor glipa i dörren för att ta sig in och kom gående mot mig med skalpellen i högsta hugg.
Det fanns ingenstans att fly förutom in i tvättstugan igen och om jag skulle fly vidare därifrån skulle jag vara tvungen att både slå sönder fönstret och klättra ut och det skulle jag inte hinna, så valet var mellan att bli huggen eller att slå ner dockan.
Jag gjorde ett tappert försök att slå ner henne med ett pappersrör (fråga mig inte vart jag fått det ifrån, troligen så låg det väl bara och skräpade i korridoren eller nåt..), men, precis som jag alltid är i drömmar, så var jag super svag och hon blinkade inte ens en gång (fast hon var ju en docka också förstås och hade inte någon känsel, men ändå) men hon berättade att hon var tvungen att hugga mig i låret för det var nåt fel (jag tror att det var för att hon kommit på att jag inte såg ut som henne, utan hade riktiga leder, och det var det som var felet, så hon var tvungen att skära bort dom!)
(...aahhh! galna docka!!!)
Så jag tog tag i hennes armar och höll fast henne (för det kunde jag konstigt nog... i alla fall ett tag) och hon tog spjärn mot min mage med sin armbåge för att komma loss och när hon börjar att spjärna emot så kommer det fram såna där tvspels mätare, som mäter liv osv. och på dom så ser jag hur hennes styrka rusar uppåt! Hon håller alltså på att bli starkare!
Jag försökte prata henne tillrätta och övertala henne om att hon inte behövde göra så här, att hon kunde vara snäll som hon var förut, då, ungefär samtidigt som styrkemätaren är i topp, så böjer sig äckel dockan sig fram och säger:
But I like to be evil!
(På engelska, jajamensan, jodå jag är ett skadat barn)
och sen så vaknar jag, tror jag i alla fall, för jag minns då inget mer.
Ahahahha! Inte bra!!
och sen så vaknar jag, tror jag i alla fall, för jag minns då inget mer.
Men!
Om man trycker tex. en armbåge i magen på sig själv så kan man uppleva en sugande ilande känsla,
och den känslan hade jag!
Om man trycker tex. en armbåge i magen på sig själv så kan man uppleva en sugande ilande känsla,
och den känslan hade jag!
När jag vaknade!
Precis på stället där dockan hade haft sin armbåge!!
Ahahahha! Inte bra!!
Vilket påminner mig om en annan dröm som jag hade för ett tag sen, efter att jag och min kompis sett på den första japanska The Ring filmen.
Jag har sett filmen förut (eftersom jag äger den) och var inte så väldigt engagerad, jag tror att jag satt vid datorn samtidigt.
Jag lyckades i alla fall se det äckligaste i hela filmen: när tjejen hoppar fram från bakom väggen i det lilla huset i skogen (dom som har sett den vet vad jag menar!)
När min kompis sen gick hem och jag skulle sova, kastade jag en blick på mitt gossedjur Stampe (som jag haft sen jag var sju, och som jag var tvungen att ha när jag var liten för att inte drömma madrömmar) och tänkte:
Jag är 19 och jag sover med gossedjur! och i mitt svaga ögonblick av fåfänga, så bestämmer jag mig för att det är dags att växa upp och att jag inte behöver Stampe för att få en bra nattsömn.
Så jag lägger stackars Stampe i en låda under sängen och går och lägger mig.
Jag tänkte leta fram en bild på The Ring,
men det är mörkt ute, och jag är ensam...
När jag väl sover så drömmer jag vilda drömmar om att jag blir jagad av The Ring flickan.men det är mörkt ute, och jag är ensam...
Alla som känner mig vet hur mycket jag avskyr henne! Hon är nog det värsta som finns! Hurvas, bara jag tänker på det!!
Men, i mina drömmar så brukar hon (och alla andra onda som är ute efter mig) efter att hon jagat mig ett tag och hunnit ifatt mig, vara rätt okej.
Det går nästan jämt att prata med henne och det är sällan hon försöker döda mig, på så stort allvar i alla fall och det är väldigt sällan som jag är rädd.
Så var det även denna gång och när hon jagat mig klart så satt vi och pratade (jag minns inga tydliga detaljer, det här var som sagt ett tag sen...) när hon helt plötsligt appropå ingenting, inte är bredvid mig längre utan står med sitt ansikte nära mitt och säger :
Vi ses om femton minuter!
Varpå jag vaknar!!
Så fruktansvärt rädd har jag inte varit på år och dar!!!
(Inte sen.. hmm... vänta lite nu! Sen när då mån tro?)
(Jo, sen förra gången som jag försökte sova utan Stampe!)
(Jo, sen förra gången som jag försökte sova utan Stampe!)
Jag vågade inte röra mig (förutom för att slita upp älskade Stampe ur lådan förstås), än mindre titta på klockan!
Låg bara där med Stampe i ett krampaktigt grepp hårt tryckt mot mig och hela tiden så spelades scenen från filmen upp i mitt huvud, om och om igen, fast inte i det lilla huset i skogen utan i dörröppningen in till mitt sovrum!
Jag minns att jag var helt övertygad om att nu dör jag! och tänkte att hur kan någon egentligen vara säker på att hon inte finns på riktigt, folk som dör hemma, ensamma, i hjärtattack och liknande kanske egentligen blev dödade av The Ring flickan!!
Jag övervägde också på allvar att springa till mamma och sova där istället.
Men det gjorde jag inte, utan jag låg bara där i vad som kändes som flera timmar, tills jag tillslut lyckades övertala mig själv om att det måste ha gått en kvart minst flera gånger om. (För alla som vet nånting vet ju att inget ont kan hända om man sover hos mamma!)
Då kollade jag på klockan och låg vaken några timmar till innan jag, av ren utmattning, äntligen lyckades somna om (det tär på krafterna att vara skräckslagen ska ni veta!)
Så bra gick det då för mig att växa upp, håöhö, så här i efterhand tycker jag att det är ganska lustigt.
En sak är jag då säker på: Stampe är och förbliver i min säng och ingen annanstans!! och jag behöver inte bli övertygad om att så ska det vara igen, tack!
Nu har jag suttit och tittat på katter tills jag grät av skratt
så förhoppningsvis så ska jag slippa drömma om hemska, småflickor.
