Viva la Martian

Inatt drömde jag att jag var i Lycksele och huset såg ut precis som vanligt men det var två balkonger på framsidan (en på under våningen och en på övervåningen) istället för en och hade inte det vanliga träräcket utan det var något snirkligt och taggit, ungefär som taggtråd men halvcirklar.

Ja, iallafall så hade jag i drömmen varit på skolan eller nåt liknande och hade just kommit in på gården när jag tittar upp på balkongen så ser jag att Sasha sitter spetsad på räcket på den undre balkongen.
Som jag fattade det så hade någon glömt stänga dörren till den övre balkongen och Sasha hade gått ut på den och tagit sig upp på räcket och ramlat ner och blivit spetsad på den nedre balkongen.

Så jag rusar så klart upp för att ta lös henne, när jag kommer upp så ser det ut som att hon är spetsad rakt igenom men hon lever fortfarande, så jag undersöker närmare och försöker komma på hur jag ska kunna ta lös henne utan att göra det värre.
Men då ser jag att hon inte alls är spetsad rakt igenom utan "bara" genom huden, så jag tar lös henne och tar upp henne till lägenheten där jag försöker ringa efter hjälp, men ingen svarar, och jag bara gråter och gråter och ingen svarar.

Det är verkligen kaka på kaka, ilska, smärta, saknad, sorg.
Tack tack det är bra nu, jag behöver inte fler anledningar till att gråta.