Viva la Martian

Idag har jag hittat åt var min moster bor!
Jag hittade dit på första försöket (nästan) också!
Det tar en halvtimme att gå, så alltså borde det ta ungefär tio minuter en kvart att cykla.
Det var ju inte så farligt!
Så alltså så har Sasha fått sin långpromenad idag! Plus att sen for jag hem till kusinvitamin (jag blev tvungen att skjuta upp besöket en dag, för kvartersvärden kom inte förrän sent!) och på vägen dit så försökte jag lära henne att springa bredvid cykeln, som en riktig umehund.
Det gick ganska bra faktiskt!
Hon var lite nervös inför cykeln från början och hon förstår inte riktigt att hon inte plötsligt kan springa över till den andra sidan av cykelstigen eller att hon inte kan hoppa efter andra hundar och hon gillar inte riktigt när jag vinglar och inte riktigt har koll på cykeln, men det kommer nog att bli bra!
Fast imorgon kommer Timo så då kanske jag inte kommer ha så mycket tid att träna henne ensam...

Ja just det, jag var ju hemma hos min kusin ja, det var trevligt, jag lekte med hennes kattunge och vi lagade middag och sen kom kusselusse också över och åt. Trevligt, trevligt. Och jag träffade kusins "rumskompis" (jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, de delar ju inte rum, de delar ju en lägenhet! Och sambo kändes inte riktigt rätt heller...) det verkar också vara en väldigt trevlig människa! Öppen och glad!

Men sen var det dags för mig att cykla hemåt och vid det laget så hade klockan blivit ungefär åtta, så det var mörkt och jag skulle cykla genom skogen!!
Uschlamuschla! säger jag bara!
Kusselusse var snäll och erbjöd sig att följa mig, eftersom jag var märkbart nervös inför hemresan, men jag tänkte att äh! Det ska väl ändå inte behövas! och tackade nej.
Så jag stoppade in håret i mössan (som vitamins "rumskompis" tipsat mig om, så att "det iallafall inte syntes på håll att det är en tjej") och trampade iväg efter några snubblingar och halkningar på trädrötter.
Jag försökte att tänka på chokladbollarna som väntade på mig hemma och hur jag gick upp för trappan i trapphuset, men Sasha fick sig ändå ett springpass.
Men medan jag cyklade och försökte se själsäker ut och tänkte tankar i stil med "än är jag inte säker!" "jag kommer bli rån-mördad!" "varför skulle det inte kunna hända mig!?" och "jag skulle lika gärna kunna bli nerstuken utanför porten!" så ploppade tanken upp: att hur kan en människla bli så galen egentligen, att den skulle tex. kunna våldta en annan människa?

Jag vet ju att det finns människor som kan göra sånt, men jag är alldeles för naiv och blåögd (antar jag) för att kunna tro det om någon jag möter.
Det första jag tänker är alltid: åh nej, åh nej, åh nej! när jag träffar någon på en mörk väg, men sen så följs den tanken oftast av: men den har ju en hund! men den bär ju på matkassar! men den har ju en fin mössa!
Och sen blir jag besviken när jag måste cykla förbi och lämna tryggheten av att ha en annan människa i närheten, ifall jag skulle träffa en till annan människa!

Ja, inte är det lätt inte!

Men stoppa-håret-i-mössan taktiken fungerar! För här sitter jag nu och skriver! Och chokladbollar och Oboy har inmundigats och "how I met your mother" har in ögdigats! Men inte har jag lyckats ta tjuren vid hornen och satt mig ner och målat!
Imorgon så kommer Alexandra inte hem förrän cirka klockan nio så då kommer jag förhoppningsvis kunna ta mig tid till att måla....
Och jag måste komma ihåg att ringa försäkringsmannen så att vi får oss en hemförsäkring!
För nu har ljusen blivit uppackade så nu är det fara och färde!
Imorgon så ska jag försöka hitta till mariehems ica butik (eller vad den nu heter) så att jag kan prova ta ut pengar och jag ska ringa till telefonbanken och beställa det nya kortet och jag måste få tag på en borrmaskin också!

Men men, det blir senare problem.
Nu tror jag minsann att det är dags att sova, jajamensan!
Jag har blivit motsatsen till nattuggla nu förtiden, för vad finns det att göra efter läggdags egentligen?

Mina händer ser ut som om dom är 80 år gamla.