ALSTER

Nu är det snart dags för mig att sova.

Jag har ritat mitt självporträtt och publicerat det eller "hängt upp det i min atlje" som lärarna säger.
Jag har dock bara hunnit rensa (dvs. packat upp och slängt allt skräp) två kartonger!
Jag räknade inte med att dom skulle vara proppfulla med minnen som jag måste gå igenom och bearbeta innan jag kan slänga dom, tex miljoner av gamla prov och uppgifter från högstadiet (det är inte klokt hur mycket jag har kunnat! Jag kunde till och med vilken stad Abraham föddes i! (jag har redan glömt bort vad det var..) Om man bara skulle ha kommit ihåg allt det där nu då.. då skulle man kunna styra världen!)
Det var också historier och läxuppgifter från mellanstadiet!

Och jag måste bara säga: oj, vad rolig jag är! hahahah! Jag satt och skrattade högt åt mina gamla berättelser! (Men det kan ju också bero på att jag har samma humor som mig själv.. eh.. ja...)


Här är en av historierna:



The Ant Angus.

Once it was an ant who was called Angus and he was seeking a shell.
Angus loved shells.
He was walking along the beach when he suddenly saw a beautiful shell on a rock, the shell was blue.
He started to run against the rock and shouted of yoj and happiness. But when he got to the rock he saw a gigantic shadow in his way.
It was the terrible eagle who was eating mulluscs and snails.
He was throwing mulloscs and shells and snails with shells into his mouth, and it was sounding: Krasch, krasch!
The ant thought he was too small for the eagle to see but when he stepped his first step on the rock he heard a loud voice.
it was the eagle and he was looking at the ant. Little Angus was frightened and started to run against the shell to hide, but when he still was running, the eagle took him up and started laughing and while he was roaring with laughter he put the ant on a snail and started eating others again.
And now Angus saw that it was one ant on each snail.
He wondered why the ants did'nt just run of tha snails and escape. But when he tried to to move the eagle looked at him with a wondering look.
And then Angus saw a big sign where you could read: Be eaten, be beaten. Get the shell or say farewell.
And then the eagle ate Angus.


The End


Hahaha! Åh vars får jag allt ifrån!?

Här kan vi då se ett tydligt drag som finns med i många av mina historier: att jag är så dålig på slut så jag låter bara alla dö istället.

Jag förlitade mig förresten på att min engelskalärare visste vad hon/han höll på med... (tydligen finns det två sätt att stava mulluscs/mulloscs och jag tycker att "yoj" ser lite felstavat ut...).
Jag har kommit på att mina lärare har lurat mig! Hela min skolgång har jag blivit invaggad i en falsk säkerhet att jag är duktig på att skriva historier!? Haha! Nja, som jag ser det så har jag bara nöd kastat ihop alla mina historier (jag har nämligen flera på lager!) och de flesta visar på en ganska bristande skrivarförmåga.



Men ändå! Be eaten, be beaten. Get the shell and say farewell. hahah! Varför!?



Och när jag ändå håller på att visa upp mina alster...
Här är självporträttet som jag gjorde, inte så illa eller hur?

 

Edit: Jag har ju ritat en Mona-Lisa bild! Om man täcker över den mörka sidan så ser jag bara deprimerad och trött ut men om man täcker över den ljusa sidan så småler jag ju! Fantastiskt!!


Kommentarer
Postat av: Sofie

Hahaha, bästa berättelsen jag läst på länge!

Och jädrar så bra bild Martina! Det syns verkligen att det är du! KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM

2009-09-29 @ 21:51:45
Postat av: Sofie

Oj, kramen blev så lång att den inte fick plats.

och jag saknar våra mozarellapizza/kladdkake/glass/frysta bär-ätar stunder! Och din specialité: pasta och qournbitar med en halv gurka till. Det var middagar det!

2009-09-29 @ 21:54:35
Postat av: mamman

Du ÄR fantastisk - på alla sätt!

2009-09-29 @ 22:42:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0