HURRA!
Dom ligger för det mesta och sover på dagarna, och så gjorde de även nu.
Julius och Sasha låg och sov på sängen och jag bestämde mig för att gå fram till Julius och hälsa på honom.
Så jag gick fram och började klappa på honom, men han kändes ovanligt kall och jag kunde inte avgöra om han andades!
Så jag sätter mig ner och försöker prata med honom för att få något gensvar, för lite brukar dom ju reagera då, typ iallafall blinka...
Men det gjorde han inte, han bara stirrade tomt ut i intet och alldeles för länge dessutom!
Jag var helt säker på att han var död (han är ju faktiskt 10 år!) och jag kände hur ögonen började att tåras, så jag började att skaka honom och höjde rösten (man kan ju inte skrika på ett lik! Man måste ju ha respekt för dom döda.)
Men just som jag började fundera på om jag skulle ringa någon så suckar han och blänger på mig!
Han lever! HURRA!
Jag kommer inte att lämna honom obevakad en minut! Bara han kunde sluta insistera på att gå iväg från mig och sova hela tiden...
Vilken härlig bild du har på honom! Full av liv, liksom.
Usch vad otäckt! jag börjar tänka på en gång när jag fick för mig att jag mosat Tess... hon hade krypit ned i min ficka och jag råkade trycka lite på henne när jag rörde mig, hon lät lite och sen kände jag att hon inte rörde sig! jag stack in handen för att känna på henne, hon var kall, som alltid, men rörde inte en fena. I panik tog jag upp henne och såg att hon både blinkade och andades. Så jag vet hur du kände dig! O.o det är obehagligt..
(otroligt fin bild btw ^^)
(man kan ju inte skrika på ett lik! Man måste ju ha respekt för dom döda.)
Hahaahhaahah du skriver så roligt! Jag saknar dig bara mer och mer för varje inlägg jag läser. du får mig att skratta där jag sitter på sängen. jisses
