Viva la Martian

Nu har jag varit till tannbergsskolan och blivit fotograferad!

Först när jag kom dit (försenad som vanligt) klippte hon till frisyren lite och gjorde några fler slingor.
Sen stylade hon till det (så snart ska jag ställa mig och granska håret så jag kan återskapa frisyren sen) och sen vandrade vi iväg till estetavdelningen och mötte upp med hon som skulle fotografera.

Vilken nostalgichock det är att vara där! Speciellt när codakorten fortfarande sitter uppe!
Åh, codan vad jag saknar den!
Och jag träffade mig gamla fotografi/bild-lärare som har halkat isfläck och slagit i huvudet, både i bakhuvudet och pannan.
Ganska duktigt tycker jag.
Först så hade han tydligt halkat och slagit i bakhuvudet och sen när han reste sig upp svimmade han och slog i pannan också.
Det var massor med blod inblandat, inte så konstigt tycker jag, för han var alldeles uppskrapad i pannan.
Och tydligen hade han inte ens farit till en läkare sen...
Men är jag förvånad? Nä, inte särskilt måste jag erkänna.

Jag gillar inte när folk påminner mig om att dom inte är odödliga! Jag gillar det inte alls!
Så sluta med det!

Ja, iallafall, fotogaferingen tog ingen tid alls, den var nästan över innan den började känns det som.
Inte alls vad jag hade förväntat mig eftersom jag minns mina och mina vänners fotosessioner som kunde ta flera timmar, men det är väl en annan sak med nån man inte känner antar jag..

Och bilderna blev inte så väldigt bra (eftersom jag var på dom, fotografen var det alls inget fel på!) men det ska ändå bli spännande att se hur de ser ut sen, när de är redigerade och klara.

Så nu var det också över, nu är det bara modevisningen kvar.