Viva la Martian

Jaha... Idag har det då inte hänt någonting...
Hundarna skiter fortfarande så att det susar om det och det var väl ungefär det mest spännande som har hänt idag.
Jo, mina skor är värdelösa och jag får knappt något fäste när jag är ute och går, jag bara glider fram, bokstavligt talat.
Plus att sulorna har börjat att lossna igen, snart är de nog helt fastsatta med superlim, det är då bättre än vad de var fastsatta med förut iallafall.


Bumeli bumeli... Jag har försökt rita lite idag, det gick sådär och jag försöker slipa på ett barnboksmanus (skolan tipsade om en tävling, så visst ställer jag upp!) men det går ännu sämre, det kommer liksom ideér lite då och då men jag hinner alltid glömma bort dom innan jag hinner skriva ner dom.

Japp, ännu ett fängslande inlägg om min spännande vardag!

Här har ni en fin bild iallafall, lite dyster (ursäkta Anna-Lena) men sån är jag tydilgen.
När jag hade min utställning var det en lärare som sa (efter att ha stått och tittat på mina tavlor): Du är ju en ganska sorgsen person.

Så där har ni det, inga glada visor här inte.