Viva la Martian

Nu har solen kommit fram och jag sitter ute på balkongen igen.

För två veckor sen ungefär var jag och hängde upp tavlor i Bureås bygdegård, så nu hoppas jag på att få sälja några stycken.
Karin lät iallafall övertygad om att de skulle gå åt som smör i solsken, så jag hoppas att resten tycker det också.
Nån dag ska jag fara dit och sitta där och måla, men först måste jag hitta en körbar bil eftersom mamma för tillfället bor i torpet...
Och jag har än en gång kommit på hur otroligt begränsad man blir av att inte ha någon bil.
Hade jag haft en skulle jag ha legat på en strand ute i skogen nu, eller igår iallafall, för idag har det inte varit så väldigt fint väder, förrän nu då förstås.

Människor, på tal om ingenting, är helt tokiga!
Och då menar jag inte tokiga som roliga, utan tokiga som helt vansinnigt psykopatiska.
Ju längre jag lever destomer inser jag att det inte står riktigt rätt till med oss.
Om man tänker på hur många idioter i olika grader det finns här i lilla Lycksele hur många finns det inte då i hela världen?

På senaste tiden har jag träffat/hört talas om flera stycken! jag förlorar nästan hoppet om männskan.



Eller så är det kanske mig det är fel på...
Ja, jag undrar vad jag skulle tycka om mig själv om jag träffade mig.

I tisdags hade vi vattenkrig.
VÄldigt roligt, och jobbigt för jag sprang som en galning bärandes på vatten ballonger och hinkar med vatten, ibland samtidigt!
Och min skor gick sönder, men jag sk försöka lappa ihop dom.
Efter vattenkriget for vi och badade för vi tänkte att vi är ju ändå reddan geenom blöta så det kan ju inte bli å mycket kallare.

Det kunde det!
Men jag doppade mig ändå och sen stog vi vattenbrynet och pratade och när jag vaknade nästa dag hade jag fullt med myggbett i knävecken, jag misstänker att de blev till då.
Efter att vi hade badat for vi hem till mig och gjorde kladdkaka (varför höll jag på att skriva pannkaka?) och spelade sällskapsspel tills jag höll på att somna.
Så då resten ta och fara, eller efter ett tag for dom iallafall...

Och för ett par dagar se hittde jag kladdkakan under vardagsrumsbordet och den smakade precis som lillabakeriets kladdkakeglasyr!

Nu ska jag avsluta för jag ser knappt vad jag skriver för solen lyser, så jag ber om ursäkt för eventuella stavfel men så får det bli för jag orkar inte kolla igenom + att min dator sticks.