FAKE BLOOD, BLANKS, NO CORPSES

Nu har Martina jobbat hela dagen och sen när hon slutade så for hon ut och försökte hitta vägen hem springandes genom skogen.
Det började bra dvs. jag hittade en stig att springa på.
Nog för att jag höll på att dö efter bara en liten backe, men efter ett tag gick det bättre när jag fått upp flåset.

Sen kom jag till en vändplan som jag kände igen från orienteringen från skoltiden och tänkte bra då springer jag bara ner här så kommer jag till elljusspåret.

Det måste ha varit längesedan jag gick skola, för där fanns det ingen stig, bara snårskog.
Men jag hittade en liten bäckskåra somjag klättrade nerför, men där nere hittade jag inte heller någon bra stig så jag klättrade upp igen.

Efter att ha snurrat omkring tills jag gick åt ett håll övertygad om att jag gick åt det motsatta bestämde jag mig för att klättra ner för den väldigt branta slänten/bevuxna ravinen, där jag var övertygad om att elljusspåret var, men när jag klättrat ner för den branta backen som slutade i ett hav av mjölkört visade det sig att jag var på helt fel ställe (jag hade klättrat ner alldeles bredvid hoppbacken för dom som vet var det är).
Jag bestämde mig för att inte bege mig upp i skogen igen, utan gena genom civilisationen till tannbergsskolan.
Där gick jag upp på elljusspåret och letade upp en karta över området.

Fortsättning följer med projekt: hitta röd, röd/grön stig!

Skrev jag förresten att det hade regnat hela dan plus undertiden jag var ute?
Dyblöt var jag när jag kom hem tillslut. Och trött. Även fast det inte blev sprunget så mycket.


Kommentarer
Postat av: Anna-Lena

Du är duktig du. Som motionerar.

Lite lik mig också. När det gäller att inte hitta rätt i skogen... när man tror att man går åt rätt håll, så är det bergis fel. Eller rätt? Eller rätt

så fel?

2010-07-27 @ 22:13:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0