Viva la Martian

Nu är jag i Lycksele, eller rättare sagt tre och en halv mil utanför i Kattisavan, och hälsar på mamma som tydligen numera har bosatt sig här ute.
Och jag som trodde att man blev förståndigare med åren.

Jaja, väldligt fint är det iallafall.
Ute i skogen men ändå väldigt nära resten av husen i byn så man kan sitta på altanen och se på medans grannarna jobbar.
Mycket blomstergrupper också, många och stora och mycket stenar, men det är säkert fint på sommaren.
Men fint hus, och fin natur och underbart att vara ute på landet!

Och internet är kaputt i Övik igen så uppdateringar förväntas upphöra den närmsta tiden.

Lägenheter har jag också hunnit titta på, eller lägenheter var det nog inte, mera förråd där man har installerat toalett och kök och tryckt in så mycket möbler man bara kan, så så mycket mera av dom kommer jag nog inte se.
Nu håller jag på att försöka försonas med tanken att betala 4000 i månaden för 22 kvadratmeter och ha grannar åt alla håll och kanter.
Surt, men jag börjar inse att det är oundvikligt, för jag har redan genomlidit en vinter uppe på mitt glasberg vilket jag hemskt gärna inte gör om.
Iallafall inte promenaderna bort och tillbaka. Utsikten skulle jag nog kunna stå ut med ett tag till.