Viva la Martian

För det första Grattis Helena på födelsedagen!

Och för det andra så har jag och Micaela gymmat och bastat idag och efter det gick jag på stan i tre timmar!
Inte illa för att vara jag!

Jag köpte inte mycket men jag hittade massor som jag ville ha, men inte behövde.
Och eftersom jag nu håller på att försöka spara pengar (vilket hitills inte har hindrat mig att spendera dom precis som förut) blev jag tvärsnål och köpte nästan ingenting.

För dom som är intresserade kan jag berätta att jag köpte en BH.
Verkligen inte mitt favorit plagg att köpa, men det behövdes.
För pinsamt tycker jag att det är, väldigt naturligt och alla vet att de flesta kvinnor (och alla andra som vill) använder BH, men ändå pinsamt!
Och när jag väl vågat mig till Lindex och in på underklädesavdelningen och valt ut och provat och faktiskt hittat en som jag kände att det var värt att köpa och vågat mig fram till kassan, som förövrigt inte ligger på underklädesavdelningen, dvs offentlig mark där underkläderna inte längre är en i mängden och blir mycket mera synliga. Alltså där vem som helst kan se mig och tänka:
-jaha ja, den bhn ska du ha.

Det är fjantigt jag vet! men om vi gör en jämförelse: jag skulle aldrig vilja gå och visa upp mina underkläder som jag har nu på stan, så varför skulle jag vilja visa upp dom jag precis ska köpa!?
Jaja iallafall, då står jag där vid kassan och har betalat och expediten stoppar äntligen ner BHn i en påse och jag kan äntligen gå därifrån, så ser jag, när jag kommer ut ur affären, att på påsen står det tryckt: THE FANTASTIC BRA!

Inte riktigt vad hade tänkt skylta med.

Sen när jag var på väg mot bussen som skulle ta mig hem efter en dag av tränande och flera timmar på stan och ont i halsen och fruktansvärt hungrig blev jag stoppad av någon som undrade om jag brukade fundera på meningen med livet.

Eftersom det går emot min uppfostran att bara stunta i människor, men kände ändå ett väldigt behov att göra klart stan och ta mig hem så fort som möjligt och ett plötsligt mycket mycket starkt behov att inte prata med mannen så ljög jag
- Nej... nä, inte så mycket.

-Brukar du inte fundera på vad vi gör här! Vad som är meningen med LIVET! Insisterade mannen, som jag starkt  misstänker var utsänd från Jehovas eller liknande (jag hade inte så stort intresse av att ta reda på vad).

-Jo kanske... men jag skulle gärna vilja gå vidare nu! Svarade jag med en lika ynklig röst som jag kände mig.
Mannen bara tittade på mig och jag gick.

man kan inte argumentera med sanningen antar jag